Äsch...

Jag har semester. Men ska jobba på semestern. Bli klar med art 3 och 4, vilket borde funka. Och planera kappan. Det kändes nästan kul att få jobba lite på semestern. Prestera lite utan att någon förväntade sig det.

Men så dyker professorn upp. Och talar om för mig att det är viktigt att jag skriver klart art 3 och 4, helst innan juli är slut. Det är viktigt för att jag ska hinna bli klar.

Jomenjagvet. Han har ju rätt. Men min motivation rann liksom iväg i sanden. Det är väldigt mycket roligare att jobba om man liksom gör det för sin egen skull, och får känna sig nöjd med sina framsteg. Det är bättre att ha sin egen blåslampa därbak, än professorns. Men han har ju rätt. Så jag försöker låta hans lilla föreläsning rinna av mig och hitta den där motivationen igen. För jag vill inte tycka synd om mig själv. Då går det åt skogen. Där har jag varit förut.

Så nu går jag här och har dåligt samvete för att jag inte jobbar. Fast jag har semester. På fredag ska jag jobba. Oj, vad kul det ska bli.