Art 4 är klar! Eller, jag hoppas det i allafall. Skickade den just till medförfattarna, komplett med abstract, keywords, figurer i tif-format, etc. Hittar de inget tokfel så åker den iväg snart. Och sedan har jag bara 2:an kvar! Bortsett då från att jag fortfarande inte har fått skymten av respons på 3:an, som jag skickade in i mitten av augusti...
Igår hade vi besök av två damer som tyckte att vi skulle börja med Amway-försäljning. Ni har säkert hört talas om det, pyramidverksamhet som är lagligt, typ. Googla annars. Vi lyssnade artigt, och kom med en hel massa skeptiska invändanden, men sådana biter inte på redan frälsta. Jag blev riktigt beklämd, och kunde inte sova något vidare inatt, och inte tänka på så mycket annat heller på hela förmiddagen. Till slut författade jag ihop ett långt mail till den av damerna som vi känner lite grann, och förklarade min oro och uppmanade henne till lite kritiskt ifrågasättande. För det är ju liksom inte bara att tacka nej, när man vet att hon kommer att gå vidare och få med andra människor i vad de tror är ett självständigt företagande, men som i själva verket kommer att kosta dem en hel del. Jag har inte fått svar än. Hoppas hon vaknar.
tisdag 30 oktober 2007
söndag 28 oktober 2007
Ett ufo kommer till stan
Jag var på fest i storstan igår. Satt och pratade med ett gäng jättetrevliga människor, några kände jag sedan innan, men det var längesedan vi träffades. Och man inser hur olika liv man kan få, fast man har gått nio år i samma skola, i samma lilla samhälle. Alla runt bordet bodde i lägenhet i stora staden, var trettio plus, välutbildade, singlar eller sambos. Jag var ufot i gruppen - gift, hade barn, bodde i hus på landet, grejer som jag normalt inte är ensam om i ett sällskap, och därför blev det ganska intressant.
Barn är nämligen kladdiga, fick jag veta. Och det värsta som finns är föräldrar som inte håller reda på sina barn, utan låter dem springa omkring och störa andra. Det hade varit lätt att gå i försvarsställning här, påtala att det finns trevliga sidor med att ha barn också, och de där stökiga barnen kanske möjligen är i trotsåldern och har föräldrar som är totalt utpumpade. Men det blev intressantare att inte protestera, utan lyssna istället. Det var inte helt lätt att veta om det var barn som mina som avsågs. De är inte ouppfostrade, men har rätt mycket spring i benen, och att sitta och äta med dem kan nog upplevas som rätt kladdigt. Och om det är barn som mina som är jobbiga för omvärlden, så vill jag kanske inte försvara mig och dem heller, utan jag måste ju respektera hur situationen upplevs för andra. Men jag misstänker att jag inte behöver ta åt mig så mycket utan har rätt bra koll på grabbarna. Hoppas jag.
I allafall, jag tyckte det var rätt kul att hamna i en sådan här situation, ingen där verkade tycka att mitt familjeliv var något att sträva efter, och att bosätta sig i en ännu mindre by än den vi är uppväxt med, tja, det hade ju inte de gjort direkt. Men alla gör som de vill, och det är ju rätt trist att bara ha vänner som gör exakt som man själv. Jag tror faktiskt inte att de trodde på mig när jag sa att jag skulle koka 40 liter äppelmos idag. Men så gör vi ufon på landet.
Barn är nämligen kladdiga, fick jag veta. Och det värsta som finns är föräldrar som inte håller reda på sina barn, utan låter dem springa omkring och störa andra. Det hade varit lätt att gå i försvarsställning här, påtala att det finns trevliga sidor med att ha barn också, och de där stökiga barnen kanske möjligen är i trotsåldern och har föräldrar som är totalt utpumpade. Men det blev intressantare att inte protestera, utan lyssna istället. Det var inte helt lätt att veta om det var barn som mina som avsågs. De är inte ouppfostrade, men har rätt mycket spring i benen, och att sitta och äta med dem kan nog upplevas som rätt kladdigt. Och om det är barn som mina som är jobbiga för omvärlden, så vill jag kanske inte försvara mig och dem heller, utan jag måste ju respektera hur situationen upplevs för andra. Men jag misstänker att jag inte behöver ta åt mig så mycket utan har rätt bra koll på grabbarna. Hoppas jag.
I allafall, jag tyckte det var rätt kul att hamna i en sådan här situation, ingen där verkade tycka att mitt familjeliv var något att sträva efter, och att bosätta sig i en ännu mindre by än den vi är uppväxt med, tja, det hade ju inte de gjort direkt. Men alla gör som de vill, och det är ju rätt trist att bara ha vänner som gör exakt som man själv. Jag tror faktiskt inte att de trodde på mig när jag sa att jag skulle koka 40 liter äppelmos idag. Men så gör vi ufon på landet.
lördag 27 oktober 2007
Singelmammans middag
Inspirerad av torsdagens Niklas Mat, svängde jag ihop den här skapelsen till fredagskvällsmat åt mig själv. Niklas gjorde älgfärsburgare i tunnbröd, jag hade bara blandfärs och vallmofranska hemma... Samt ett kilo (!) västerbottenost (i dressingen), fyndat på Coop för 99 kr, och gotländsk pepparotssenap från i somras. Lovely!
(Nej, det är inte ett kilo ost i dressingen...)
(Nej, det är inte ett kilo ost i dressingen...)
Gourmetkväll!
Jag har varit på matlagningskurs. Eller Gourmetkväll, för att kalla det vid sitt riktiga namn! Ett gäng systrar, mammor och kompisar på 9 personer samlades hemma hos en av kompisarna, i hennes nyrenoverade urfräscha kök (med köks-ö! Stor!), för att laga en trerätters middag som redan på papperet såg ut att bli totalsuccé. Den ursympatiske kocken Christian delade sedan upp oss i grupper, förklarade vad vi skulle laga, och sprang sedan som en skållad råtta mellan oss och förklarade igen, letade rätt på grejer, och rättade till våra misstag...
Vi i förrättsgruppen skulle fixa en enkel citronmajonäs som dressing till de halstrade pilgrimsmusslorna, vilket var lättare sagt än gjort. Majonäsen ville sig inte riktigt, vilket jag försiktigt föreslog kunde bero på att vi hade ett helt ägg istället för bara gulan. Men det tyckte Christian inte spelade någon roll, och tog själv över processen på tredje försöket, och till slut stod vi där med en helt ok dressing i rätt konsistens. Pilgrimsmusslorna halstrades på jättehög värme utan fett i en saltbeströdd stekpanna. Jättevarmt är viktigt, annars fastnar musslorna, och blir inte snygga när man vänder dem. (Hur jag vet det? Gissa...) De serverades sedan tillsammans med råstekta svartrötter samt en sallad på späda spenatblad vända i olivolja och dyr balsamvinäger. Och naturligtvis den väl genomarbetade citrondressingen. Det blev väldigt gott!
Huvudrättsgruppen lagade lammracks med potatis- och jordärtskockskaka med sidfläsk, samt grillad portobellosvamp med lättkokt kålrabbi. Till detta en grym rödvinssås. Lammet bryntes i stekpannan, och sedan geggades köttet in med dijonsenap innan det klappades in med örtströbröd för att sedan gå klart i ugnen till perfekt rosa nyans.
Lammet var från Nya Zeeland, och jag var ju liksom tvungen att fråga varför. Svaret jag fick var att det inte gick att beställa styckningsdetaljen lammracks från svenska styckare. Lite skeptisk blev jag, men tänkte att jag avstår från att debattera vidare... Det känns lite osannolikt, med tanke på att typ alla lammrecept man sett i tidningar de senaste åren har varit just på lammracks, och att svenska styckare inte skulle ha uppmärksammat detta...? Nja. Men OK, han kanske har rätt, jag vet ju inte. Däremot är ju jag av den uppfattningen att man i så fall inte nödvändigtvis måste laga just lammracks, om köttet måste flyga över halva jorden först. Men så tänker inte alla. Gott blev det hur som helst!
Till dessert lagades tiramisu, fantastiskt gott det också. Jag hade kameran med, men det blev nästan inga bilder på maten. Jag brukar skylla på att min kamera tar dåliga inomhusbilder, vilket iofs är sant, men det kan ju också hända att fotografen inte har koll på alla finesser i vare sig kameran eller bildhanteringsprogrammet på datorn... En lammbild kan ni få se i allafall, den är tagen mellan stekning och paneringsmomentet.
Den tålmodige, pedagogiske och humoristiska kocken Christian var kanon, och kan verkligen rekommenderas om ni vill samla ihop ett gäng och laga kanonmat och lära sig lite nya knep samtidigt. Kolla in hans hemsida här.
Vi i förrättsgruppen skulle fixa en enkel citronmajonäs som dressing till de halstrade pilgrimsmusslorna, vilket var lättare sagt än gjort. Majonäsen ville sig inte riktigt, vilket jag försiktigt föreslog kunde bero på att vi hade ett helt ägg istället för bara gulan. Men det tyckte Christian inte spelade någon roll, och tog själv över processen på tredje försöket, och till slut stod vi där med en helt ok dressing i rätt konsistens. Pilgrimsmusslorna halstrades på jättehög värme utan fett i en saltbeströdd stekpanna. Jättevarmt är viktigt, annars fastnar musslorna, och blir inte snygga när man vänder dem. (Hur jag vet det? Gissa...) De serverades sedan tillsammans med råstekta svartrötter samt en sallad på späda spenatblad vända i olivolja och dyr balsamvinäger. Och naturligtvis den väl genomarbetade citrondressingen. Det blev väldigt gott!
Huvudrättsgruppen lagade lammracks med potatis- och jordärtskockskaka med sidfläsk, samt grillad portobellosvamp med lättkokt kålrabbi. Till detta en grym rödvinssås. Lammet bryntes i stekpannan, och sedan geggades köttet in med dijonsenap innan det klappades in med örtströbröd för att sedan gå klart i ugnen till perfekt rosa nyans.
Lammet var från Nya Zeeland, och jag var ju liksom tvungen att fråga varför. Svaret jag fick var att det inte gick att beställa styckningsdetaljen lammracks från svenska styckare. Lite skeptisk blev jag, men tänkte att jag avstår från att debattera vidare... Det känns lite osannolikt, med tanke på att typ alla lammrecept man sett i tidningar de senaste åren har varit just på lammracks, och att svenska styckare inte skulle ha uppmärksammat detta...? Nja. Men OK, han kanske har rätt, jag vet ju inte. Däremot är ju jag av den uppfattningen att man i så fall inte nödvändigtvis måste laga just lammracks, om köttet måste flyga över halva jorden först. Men så tänker inte alla. Gott blev det hur som helst!
Till dessert lagades tiramisu, fantastiskt gott det också. Jag hade kameran med, men det blev nästan inga bilder på maten. Jag brukar skylla på att min kamera tar dåliga inomhusbilder, vilket iofs är sant, men det kan ju också hända att fotografen inte har koll på alla finesser i vare sig kameran eller bildhanteringsprogrammet på datorn... En lammbild kan ni få se i allafall, den är tagen mellan stekning och paneringsmomentet.
Den tålmodige, pedagogiske och humoristiska kocken Christian var kanon, och kan verkligen rekommenderas om ni vill samla ihop ett gäng och laga kanonmat och lära sig lite nya knep samtidigt. Kolla in hans hemsida här.
onsdag 24 oktober 2007
Hej igen och godnatt
Jo, jag är här. Är bara lite trött på en del saker. Fördomar, trångsynthet, förändringsobenägenhet, felriktad kritik samt teknikstrul, för att bara nämna några. Kanske utvecklar jag mer någon dag, nu börjar det bli läggdags.
Matlagningskursen var super, den ska jag definitivt skriva mer om. Sedan har vi varit på tredagarssemester i Danmark, det var också kul, men inte direkt bloggmaterial.
Återkommer. Nu - kudden.
Matlagningskursen var super, den ska jag definitivt skriva mer om. Sedan har vi varit på tredagarssemester i Danmark, det var också kul, men inte direkt bloggmaterial.
Återkommer. Nu - kudden.
torsdag 18 oktober 2007
Jobbstatus
Igår blev det jobba-sent-dag, vilket resulterade i att art 4 kunde mailas iväg till medförfattarna i ett betydligt färdigare skick än någonsin tidigare. Just när jag skulle skicka iväg den kom jag på att jag inte hade skrivit abstract, men då var jag redan mentalt på väg hem, så jag skriver det en annan dag. Idag kanske.
Det som stör mig är att jag ska försöka få lite halvcrappiga resultat, som egentligen känns lite halvt slumpmässiga, att låta som big science. Och det tycker jag egentligen är rätt tramsigt, orkar liksom inte ordbajsa om ingenting. Men det är ju bara att bita ihop, annars blir det ingen avhandling. Professorn är mycket bättre på det där med ordbajsande än jag, och överhuvudtaget tycker både han och resten av medförfattarna (biträdande handledare B och kollega D) att jag har intressanta resultat, medan jag ibland misstänker att det är lite för mycket slump bland siffrorna. Kära syster föreslog att det kanske beror på att jag är intelligentare än de. Tilltalande tanke, även om det inte riktigt är så det känns...
Idag ska jag jobba vidare med 2:an.
Det som stör mig är att jag ska försöka få lite halvcrappiga resultat, som egentligen känns lite halvt slumpmässiga, att låta som big science. Och det tycker jag egentligen är rätt tramsigt, orkar liksom inte ordbajsa om ingenting. Men det är ju bara att bita ihop, annars blir det ingen avhandling. Professorn är mycket bättre på det där med ordbajsande än jag, och överhuvudtaget tycker både han och resten av medförfattarna (biträdande handledare B och kollega D) att jag har intressanta resultat, medan jag ibland misstänker att det är lite för mycket slump bland siffrorna. Kära syster föreslog att det kanske beror på att jag är intelligentare än de. Tilltalande tanke, även om det inte riktigt är så det känns...
Idag ska jag jobba vidare med 2:an.
tisdag 16 oktober 2007
Tjat
Kollegor och andra insatta frågar mig allt oftare om jag har börjat skriva på kappan. Att döma av deras lätt bekymrade min när jag svarar "nej", drar jag slutsatsen att det borde jag nog ha gjort.
Fast nu vet ju inte de att jag är en supermänniska som lätt drar ihop kappan på ett par veckor när det börjar bli svettigt. Hur svårt kan det vara liksom? Muohahaha...
Fast nu vet ju inte de att jag är en supermänniska som lätt drar ihop kappan på ett par veckor när det börjar bli svettigt. Hur svårt kan det vara liksom? Muohahaha...
söndag 14 oktober 2007
Lammet krymper
Vilken fantastisk helg vi har! Igår var jag mest ute och lekte med grabbarna, och fotade dem i höstsolen (och grönsaker och annat, som kan ses i gårdagens inlägg). Idag har jag även gjort lite nytta i trädgården, röjt lite i grönsakslanden och kastat tomatplantor som inte kommer att ge fler tomater nu när det blivit kallt och t om frostnätter. I växthuset finns fortfarande plantor som ger fina tomater, så de får stå kvar ett tag till förstås!
Igår kväll lagade jag en yummy lammgryta, som jag givetvis tänkte dela med mig av, men jag var så trött när killarna hade somnat, att det bara blev lite bilder. Men nu kommer den! Jag har köpt ett helt lamm, så nu ska här lagas grytor och stekar till höger och vänster. Det är ju nu på hösten man ska köpa lamm, då har de små raringarna gått ute och betat hela sommaren. Trevligt både ur miljö- och djurvälfärdssynpunkt!
Receptet hittar ni hos Gitto, men jag modifierade lite enligt tillgångarna i mitt skafferi. Jag använde köttbitar med ben, från hals och ben (under stekarna och bogen), brynte och kokade, och benade ur när köttet hade kokt en dryg timme med lök, kryddor etc. Det är lite pilligt, men ändå lättare än att bena ur de råa köttbitarna, och mindre tålamodskrävande än att göra det vid matbordet, bland sås och tillbehör, med hungriga barn som vill börja äta NU! Istället för mandel hade jag cashewnötter, och istället för kikärtor tog jag en burk små vita bönor. Glöm inte citronen till servering, utan den blir inte kryddningen så kul. Spiskummin, koriander och kanel är fantastiska kryddor, men utan citronen smakar det liksom... äh, jag kommer inte på något bra ord, ni får lita på mig helt enkelt!
OK, det hade sett trevligare ut med en bild på en upplagd portion bulgur och lammgryta med en klick yoghurt på, harissa droppad över hela anrättningen, samt ett par citronklyftor bredvid. Fast det tänkte jag såklart inte på då. Det som syns på bilden är alltså det som var kvar i grytan när alla var mätta och glada. Det är godare än det ser ut, jag lovar. Ni får kolla på Gittos bild istället, den är snyggare...
Igår kväll lagade jag en yummy lammgryta, som jag givetvis tänkte dela med mig av, men jag var så trött när killarna hade somnat, att det bara blev lite bilder. Men nu kommer den! Jag har köpt ett helt lamm, så nu ska här lagas grytor och stekar till höger och vänster. Det är ju nu på hösten man ska köpa lamm, då har de små raringarna gått ute och betat hela sommaren. Trevligt både ur miljö- och djurvälfärdssynpunkt!
Receptet hittar ni hos Gitto, men jag modifierade lite enligt tillgångarna i mitt skafferi. Jag använde köttbitar med ben, från hals och ben (under stekarna och bogen), brynte och kokade, och benade ur när köttet hade kokt en dryg timme med lök, kryddor etc. Det är lite pilligt, men ändå lättare än att bena ur de råa köttbitarna, och mindre tålamodskrävande än att göra det vid matbordet, bland sås och tillbehör, med hungriga barn som vill börja äta NU! Istället för mandel hade jag cashewnötter, och istället för kikärtor tog jag en burk små vita bönor. Glöm inte citronen till servering, utan den blir inte kryddningen så kul. Spiskummin, koriander och kanel är fantastiska kryddor, men utan citronen smakar det liksom... äh, jag kommer inte på något bra ord, ni får lita på mig helt enkelt!
OK, det hade sett trevligare ut med en bild på en upplagd portion bulgur och lammgryta med en klick yoghurt på, harissa droppad över hela anrättningen, samt ett par citronklyftor bredvid. Fast det tänkte jag såklart inte på då. Det som syns på bilden är alltså det som var kvar i grytan när alla var mätta och glada. Det är godare än det ser ut, jag lovar. Ni får kolla på Gittos bild istället, den är snyggare...
lördag 13 oktober 2007
Dagens skörd
Kanske årets sista?
Nej, äpplena finns ju kvar...
... och päronen...
... och kanske tio björnbär!
Nej, äpplena finns ju kvar...
... och päronen...
... och kanske tio björnbär!
onsdag 10 oktober 2007
Dagens frustrationer
Suck. Det är så jäkla skönt när man har kommit fram till något som känns så himla rätt, som gör livet enklare, som man är nöjd med och man har kommit fram till själv. MEN man vill också så himla gärna kommunicera allt det här till sin omgivning eftersom det är så himla smart, och som många faktiskt skulle ha väldigt stor nytta av att tänka lite annorlunda. Det är bara det att det går inte att sammanfatta i några få meningar, och det är ofta all tid man får på sig. Istället, när man försöker, så förolämpar man någon istället. Dumt. Jag har totalt förändrat mitt sätt att se på saker som kroppsuppfattning, självkänsla och prioriteringar i vardagen. Det är jätteskönt, och jag vill så himla gärna förmedla mina tankar. Bloggen är ju bra då förstås, även om min läsarskara är begränsad så innehåller den några som jag vill nå med det här. Och att då häva ur sig, som jag gjorde igår, "Det är väl bättre att vara tjock och glad än smal och sur" kanske inte var så smart, och togs nog inte emot som en komplimang. Det var i och för sig inte tänkt som en komplimang heller, utan snarare en känga åt den sanslösa viktfixeringen som råder i hela samhället. Men otaktiskt formulerat förmodligen.
En annan galet irriterande grej är att se hur vissa - företrädesvis medelålders män - kan uttrycka sig med en säkerhet som de egentligen inte besitter, och få folk med sig genom att påstå saker på ett sätt som gör att man inte tycker sig kunna säga emot. Och om man skulle protestera, intar de ett lugnt överlägset intryck, och signalerar därmed till omgivningen vem av oss det är som egentligen vet vad han/hon snackar om. Jag blir galen.
Om några veckor ska jag gå en kurs i retorik. Jag är i stort behov av denna konst.
En annan galet irriterande grej är att se hur vissa - företrädesvis medelålders män - kan uttrycka sig med en säkerhet som de egentligen inte besitter, och få folk med sig genom att påstå saker på ett sätt som gör att man inte tycker sig kunna säga emot. Och om man skulle protestera, intar de ett lugnt överlägset intryck, och signalerar därmed till omgivningen vem av oss det är som egentligen vet vad han/hon snackar om. Jag blir galen.
Om några veckor ska jag gå en kurs i retorik. Jag är i stort behov av denna konst.
Gästblogg!
Tillåt mig presentera... *Trumvirvel*... min första gästbloggare... *Trumvirvel*.... Hanna! Hennes bidrag är ett fyllt bröd som hon garanterar är supersmaskigt. Jag tror henne, och har även tagit mig friheten att namnge skapelsen!
Hannas prickiga bröd
1 röd paprika
1 grön paprika
200 g fetaost
25 g jäst
5 dl vatten
2 msk olivolja
2 tsk salt
13-14 dl vetemjöl
Skölj, kärna ur och hacka paprikan i små bitar. Riv fetaosten på rivjärn. Värm vattnet till fingervarmt och smula jästen i en bunke, lös upp den i litet av vattnet. Häll ihop resten av vattnet, oljan, saltet, paprikan och osten samt häll i så mkt mjöl att degen släpper från bunken. Knåda degen kraftigt och låt den sedan jäsa övertäckt i 30 min. ta upp den och dela den i två delar. Kavla ut varje del till en platta 20*30 cm. Rulla ihop plattorna från långsidan, forma till två kransar och lägg på en bakpappersklädd plåt. Låt jäsa ca 20 min utan bakduk. Skär några skåror i kransarna. Grädda i nedre delen av ugnen i 250 grader i ca 5 min. Sänk värmen till 200 grader och grädda i ytterligare 20 min. Låt svalna på galler. Serveras med grönsallad och ett glas gott rödvin. Vi gjorde även rimmad kyckling till, hur smaskigt som helst.
Rimmad kyckling
1 pkt (900g) kycklinglår eller 1 pkt kycklingklubbor (färska med skinn, efter vad som finns tillgängligt i affären) lägg dem på ett fat. Salta dem. Täck med plast i ett dygn. KOka upp vatten så det täcker kycklingen, lägg i 1-2 lökar, vitpepparkorn, ett lagerblad. Koka kycklingen 10 min. Ta av den från plattan och ställ svalt tills den är kall. Ta upp kycklingen och ta bort skinnet. Färdigt att ätas, tillsammans med gott bröd och en god sallad.
Tack Hanna!
Hannas prickiga bröd
1 röd paprika
1 grön paprika
200 g fetaost
25 g jäst
5 dl vatten
2 msk olivolja
2 tsk salt
13-14 dl vetemjöl
Skölj, kärna ur och hacka paprikan i små bitar. Riv fetaosten på rivjärn. Värm vattnet till fingervarmt och smula jästen i en bunke, lös upp den i litet av vattnet. Häll ihop resten av vattnet, oljan, saltet, paprikan och osten samt häll i så mkt mjöl att degen släpper från bunken. Knåda degen kraftigt och låt den sedan jäsa övertäckt i 30 min. ta upp den och dela den i två delar. Kavla ut varje del till en platta 20*30 cm. Rulla ihop plattorna från långsidan, forma till två kransar och lägg på en bakpappersklädd plåt. Låt jäsa ca 20 min utan bakduk. Skär några skåror i kransarna. Grädda i nedre delen av ugnen i 250 grader i ca 5 min. Sänk värmen till 200 grader och grädda i ytterligare 20 min. Låt svalna på galler. Serveras med grönsallad och ett glas gott rödvin. Vi gjorde även rimmad kyckling till, hur smaskigt som helst.
Rimmad kyckling
1 pkt (900g) kycklinglår eller 1 pkt kycklingklubbor (färska med skinn, efter vad som finns tillgängligt i affären) lägg dem på ett fat. Salta dem. Täck med plast i ett dygn. KOka upp vatten så det täcker kycklingen, lägg i 1-2 lökar, vitpepparkorn, ett lagerblad. Koka kycklingen 10 min. Ta av den från plattan och ställ svalt tills den är kall. Ta upp kycklingen och ta bort skinnet. Färdigt att ätas, tillsammans med gott bröd och en god sallad.
Tack Hanna!
tisdag 9 oktober 2007
Bättre nu
Tänk vad en helg kan göra skillnad. Jämfört med förra veckans elände, så känns allt mycket mera genomförbart. Har fått en massa kommentarer på resultatet på art 4 av professorn, så nu kan jag skriva vidare på den igen.
Dessutom har jag en söt ekorre utanför fönstret, och ett helt lamm i frysen.
Dessutom har jag en söt ekorre utanför fönstret, och ett helt lamm i frysen.
fredag 5 oktober 2007
Mer om varför jobbet suger
Igår var jag på jobbet till nio, ungefär. Det låter som om jag är jätteflitig, men det är jag inte. Har inte gjort särskilt stora framsteg på hela veckan, faktiskt. För varje grej jag gör kommer jag på något alternativt sätt, och jag vet inte vad som är rätt. Och jag vet också att mina kollegor inte heller kan säga vad som är rätt. Statistik är ingen exakt vetenskap, det blir allt mer uppenbart. Dessutom är det tråkigt. Och som jag tidigare sagt, så blir mina resultat bara skit, oavsett hur jag räknar. Igår åkte jag hem när jag plötsligt fick helt oförklarbara siffror från statistikprogrammet, och jag orkade helt enkelt inte gräva i det. Men jag måste ju. Fast jag vet att det inte kommer att leda till ett skit.
Hela tiden gnager det dessutom i bakhuvudet, att allt det här, hela min avhandling, knappast kommer få särskilt stora konsekvenser i verkligheten. Det gäller i och för sig rätt många avhandlingar, men ändå. Jag får ju lön för det här. Är det värt det, för samhället? Eller är jag en parasit? Igår kväll kände jag mig som det. Ge mig en sjukhuskorridor att skrubba med tandborste, och jag skulle göra större nytta, typ.
Dessutom missar jag tid med mina barn. Det känns skit. Jag måste försöka tänka att det är värt det, att det ju faktiskt är tillfälligt, fram till disputationen. Men det faktum att själva uppgiften ibland känns en aning meningslös, gör det svårare att tänka så.
Idag har jag ändrat strategi något, tvingar mig själv att göra en sak i taget, koncentrera mig själv på att lösa det jag kan lösa istället för att slita mitt hår och tycka synd om mig själv över de grejer jag inte kan lösa. Hoppas det ska funka.
Hela tiden gnager det dessutom i bakhuvudet, att allt det här, hela min avhandling, knappast kommer få särskilt stora konsekvenser i verkligheten. Det gäller i och för sig rätt många avhandlingar, men ändå. Jag får ju lön för det här. Är det värt det, för samhället? Eller är jag en parasit? Igår kväll kände jag mig som det. Ge mig en sjukhuskorridor att skrubba med tandborste, och jag skulle göra större nytta, typ.
Dessutom missar jag tid med mina barn. Det känns skit. Jag måste försöka tänka att det är värt det, att det ju faktiskt är tillfälligt, fram till disputationen. Men det faktum att själva uppgiften ibland känns en aning meningslös, gör det svårare att tänka så.
Idag har jag ändrat strategi något, tvingar mig själv att göra en sak i taget, koncentrera mig själv på att lösa det jag kan lösa istället för att slita mitt hår och tycka synd om mig själv över de grejer jag inte kan lösa. Hoppas det ska funka.
torsdag 4 oktober 2007
Ljusning
Igår satt jag på jobbet till halv elva eller nåt. Gjorde om en massa körningar, vilket är ett rätt monotont och tråkigt arbete. Rätt långt in i det tråkiga arbetet slog det mig plötsligt att jag kanske borde räkna på ett annat sätt istället. Jag blir galen. Skrev upp tankarna på ett papper och gav upp för kvällen. När jag sedan satt i bilen på väg hit idag såg allt lite klarare ut, och jag insåg att jag inte behövde göra allt på det där andra sättet, det blir ingen skillnad. Men det kunde jag inte tänka ut igår.
Idag ser det lite ljusare ut. Solen skiner (det gjorde den igår också, men det hjälpte inte), jag har gått en uppfriskande lunchpromenad, och vet ungefär vad jag ska ta itu med för att få statistiken klar. Jag står i träsket, men sjunker inte längre. Dessutom är gästforskaren inte här, tjoho!
Idag ser det lite ljusare ut. Solen skiner (det gjorde den igår också, men det hjälpte inte), jag har gått en uppfriskande lunchpromenad, och vet ungefär vad jag ska ta itu med för att få statistiken klar. Jag står i träsket, men sjunker inte längre. Dessutom är gästforskaren inte här, tjoho!
onsdag 3 oktober 2007
Därför suger mitt jobb
Jag håller alltså på att skriva på artikel 2. Resultaten är värdelösa, visar i princip ingenting. Jag har just kört om hela statistiken, eftersom jag lärt mig lite nya grejer, dels av statistikexperten här på campus, och dels efter att medförfattare och kollega D kom in i bilden till art 3 och 4. Resultaten blev fortfarande värdelösa. Statistikprogrammet har jag inte på "min egen" jobbdator, utan det ligger på en annan, som just nu (as in senaste månaden och typ två månader till) används av en utländsk gästforskare som ingen riktigt vet varför han är här. Just nu sitter han t ex och testar ringsignaler på sin mobiltelefon. Han använder i allafall datorn, och jag "får" gå in och be honom flytta sig en stund när jag behöver den, men nu funkar ju jag som så att jag helst passar på när han inte är där, han brukar bara sitta här några dagar i veckan. Utom den här veckan, nu har han varit här varenda dag från morgon till eftermiddag. Och igår hittade jag en anledning att köra om hela skiten igen, kom på en rätt korkad grej som jag har tänkt fel på hela tiden. Nu kommer det förmodligen inte göra någon skillnad på resultaten, men då har jag ju åtminstone kommit fram till dem på rätt sätt. Så här sitter jag och förbereder alla siffror för att köras igen (måste leta upp en del först), för att sedan köra ut gästforskaren, köra om statistiken, skriva ut ännu mer papper, och sedan fortsätta att skriva min artikel som handlar om ett smart försök som inte gav just någonting. Det här får jag betalt för.
När jag blir stor vill jag ha ett riktigt jobb.
När jag blir stor vill jag ha ett riktigt jobb.
tisdag 2 oktober 2007
OK, inte så mycket att blogga om idag
Nu är jag inte bara bloggare, jag är facebookare också. Fattar väl sådär 10% av det, men det löser sig väl.
Jobbet suger för övrigt.
Jobbet suger för övrigt.
måndag 1 oktober 2007
Oktober
Jag gillar hösten. Inte mörkret, men färgerna, luften, dofterna, halvkylan, kläderna... och promenaderna. Höstpromenader är liksom frivilliga, det finns inte samma utomhustvång på hösten som på sommaren. På hösten är det lika OK att kura i soffan med en kopp te. Oktober är höst på riktigt. I september går man fortfarande och hoppas på lite sensommarvärme, och i november är det grått och mörkt och fortfarande långt till jul. Oktober är bra. Jag gillar oktober.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
