Men vad är det med folk? Alla bara tjatar om hur dåligt väder det är, och hur tråkigt det är, och att man inte kan göra någonting, och hur typiskt det är att man är ledig nu och inte i juni när det var jättefint...
Eller är det mig det är fel på? Som inte tänker så himla mycket på att det regnar lite varje dag, och är nöjd med att vara (ganska) ledig i allafall? Jo, jag undrar faktiskt vad som är grejen med allt klagande. Alla, precis alla, klagar ju. Utom jag, och möjligen min man. För jag är absolut ingen hurtbulle som glatt klär ut hela familjen i regnställ och går ut och leker käcka vattenlekar i trädgården med barnen i hällande ösregn, men ändå försvinner ju tiden trots vädret utan att jag har tråkigt! Ändå klagar alla. Jag måste ha missat något. För inte kan väl en hel semester vara förstörd för att man inte har fått ligga på stranden i fyra veckor? Eller är det kanske ändå det som är grejen? Alla tanter som har bikinibantat, och nu är det ingen som får se den platta magen under fleecetröjan? Min åsikt om det där kan man läsa här.
Imorgon ska jag baka en paj till ett möte. Jag brukar fixa fika till detta sällskap, perfekt tillfälle att gucka ihop något som brukar se lätt misslyckat ut, men smaka OK. Om man utgår ifrån ett bra recept, men byter ut typ alla ingredienser så påverkar det nästan alltid konsistens och utseende, men smakar bra ändå, typ. Jag gillar det där experimenterandet, men borde anteckna de gånger som resultatet blir lyckat. I allafall, just vid dessa möten ser det alltid likadant ut - männen och jag fikar medan övriga kvinnor räknar points och har på sin höjd med sig ett äpple. Så för att återkoppla till tidigare ämne, undrar om de är himla frustrerade nu när badsäsongen aldrig verkar infinna sig? Vi får väl se.. kanske väntar de på värmeböljan i augusti. Imorgon blir det nog någon körsbärs- och limevariant. Pajen alltså. Jag bloggar recept om det blir bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag är en sån som klagar på vädret, som mycket väl kan deppa ihop en hel dag för att solen inte tittar fram.
Jag behöver solen och värmen, jag behöver långa lata dagar på stranden följda av god utomhusmat för att orka med korta, mörka, dystra höstdagar. Och när jag inte får det gnäller jag.
Det har inget att göra med att jag vill väga lite mindre än vad jag gör.
Det handlar om att jag tankar styrka, energi och lust dessa dagar. Och om jag inte kan göra det kommer tanken att vara tom hela hösten och DET gör mig sur.
Därför klagar jag.
Hej!
Nej, bikiniförklaringen trodde jag inte heller på, det var bara en tanke som dök upp just när jag skrev. Och jag hoppas att jag inte har trampat dig eller någon annan på tårna med mina funderingar. Egentligen undrar jag ju vad det är för fel på MIG som INTE klagar, jag skulle aldrig förhäva mig genom att säga att alla andra har fel och jag har rätt. Lät det så, så har jag formulerat mig oförsiktigt.
Kram!
Du behöver ju inte be om ursäkt - det är din blogg;-) Du får skriva vad du vill.
Och, nej du sa inte att du hade rätt och alla andra fel. Du frågade varför "folk" klagade och jag kunde inte låta bli att svara varför JAG klagar.
Önskar att jag hade ditt tålamod med vädret, önskar verkligen att jag inte var så "hang-up" på sol och värme. Men, ickedestomindre, önskar jag sol och 30 grader i augusti. Iallafall på helgerna ;-)
Kram
Skicka en kommentar