Jobbjobbjobb

Jag jobbar. Hemma. Det är kväll, jag sitter vid datorn, kommer att sitta här några timmar till. PP-presentationen till imorgon är färdig, men inte pratmanuset. Sedan borde jag läsa på en del, men det kommer jag inte att hinna. Orka, menar jag.

Jag jobbar på jobbet, jag jobbar hemma. Stackars mig, brukar jag tycka, men något har hänt - jag tycker faktiskt att det är rätt kul! Det går framåt, jag är stressad, men mer av tidsbrist än inbillad (?) inkompetens. Ny känsla, för ett halvår sedan var jag mycket mer stressad över att mitt arbete inte skulle hålla tillräckligt hög nivå, att jag var lite för korkad för det här, helt enkelt. Nu tror jag mig veta att det håller, min enda stressfaktor är tiden. Och det är en helt annan typ av stress.

Jag är inte så förberedd inför imorgon som jag borde vara, men samtidigt är det så långt innan riktiga disputationen att det inte kan ses som generalrepetition på det sättet. Själva grejen är ju att få reda på arbetets svagheter. Så förmodligen kommer jag att känna mig rätt knäckt imorgon eftermiddag, men det är typ meningen. Påminn mig gärna om det då...

Och visst är det OK att äta lite godis för att få upp blodsockret, när man har jobbat flera timmar flera kvällar i rad? Även om det är en mjölkchokladsnögubbe som barnen fick i julklapp...? Som barnen har glömt bort att de har fått..? För övrigt vill jag påstå att Marabous mjölkchoklad är grymt överreklamerad jämfört med den här gubben. Lindt.