Funderingar kring min snara framtid

Hm... snurrar mycket i huvet just nu. Mycket jobb, men annat också. Idag har jag varit och träffat handledare C. Han är bra. Riktigt bra. Och så är han skojigt lik Pettson (Findus kompis). Han hade väldigt vettiga synpunkter på art 2-manuset. Men inte krångligare än att de ska gå att fixa till imorgon. Jag har väldigt mycket att läsa in för att kunna skriva en vettig avhandling, men framför allt för att kunna göra ett bra intryck under diskussionen på disputationen. Tråkigt nog är inte "läsa in" min starka sida. Om jag kunde vara så där påläst som jag vill vara, så skulle jag inte bara imponera på församlingen, men också förbluffa mina handledare. Båda dessa vore kul. C antyder på sätt och vis tydligast att jag inte är tillräckligt insatt, även om han förstås inte säger det rakt ut. Det vore kul att kunna imponera på honom, sent omsider. Sedan vore det förstås kul att kunna imponera på A också, men det är mer för min egen skull än för hans.

Nu är det bara en vecka kvar till fördisputationen. Presentationen jag ska göra då kommer att likna den vid disputationen, men lite mer komprimerad. Diskussionen/opponeringen kommer nog att gå rätt skit, för jag har inte så mycket tid att förbereda mig förutom för min egen presentation. Fast det är ju lite meningen med själva grejen, att man på ett tidigt stadium får upp ögonen för svagheterna i arbetet, och får hintar om i vilka riktningar en diskussion skulle kunna dra iväg. Shit. Sen ska hela kappan skrivas på en dryg månad, om den ska hinna språkgranskas och korrekturläsas innan tänkt tryckdatum som är 3 mars. Hejaheja. Förmodligen är jag dumoptimistisk som inte har släppt tanken på att vara out of office v. 8. Jag kallar det inte semester, för jag kommer att ha med mig en dator och kommunicera med språkgranskaren, som ju faktiskt bör ha fått texten tills dess. Men något litet utförsåk skulle vara trevligt. Förmodligen är jag inte klok.

Sedan, när avhandlingen är tryckt, har jag en månad på mig att förbereda mig på mitt bländande performance. Tänk om man kunde blända, bara lite... Troligt scenario är väl att jag gör en bländande presentation, för att sedan mosas grundligt av opponent och betygsnämnd.

Det här borde vara ett avstamp för min fortsatta karriär. Jag borde tycka att mitt ämne är jättespännande, och även om jag blir lite trött på det just nu, så är det ändå detta jag borde vilja ägna mig åt sedan. Eller? För det är ju inte så, och när jag tycker att jobbet är skittrist så tänker jag på hur mycket roligare det vore om jag brann för ämnesområdet. Min mentala målbild just nu har ju inte ett dugg med min faktiska kunskapsinhämtning, eller mitt bidrag till vetenskapen att göra, utan föreställer mig själv, utmattad men nöjd efter disputationen, när jag får reda på att jag har blivit godkänd. Och att jag då kan känna att prestationen är min egen, och något att vara stolt över. Men sedan då? Ibland kan jag vila i tanken att det är inte vad jag jobbar med direkt efter disputationen som avgör vad jag kommer att göra resten av livet. Men det skulle ju ändå vara så otroligt skönt att ha ett mål, en tanke om vad jag skulle vilja göra. Nyttoperspektivet återkommer ofta, jag vill göra nytta. Det kan man göra som forskare också, mycket mer än vad jag har gjort hittills, men det tar sån himla tid. Skulle jag göra ett nytt val av grundutbildning, så skulle jag nog tänka mera i riktning mot hur jag genom mitt arbete skulle kunna göra en insats, än rent egoistiskt, som jag faktiskt gjorde. Jag valde en utbildning för att jag tyckte att den verkade intressant, utan att faktiskt veta vad jag skulle kunna jobba med. Det blev ju inte riktigt som jag trodde.

Sedan har jag ju varit inne på att starta eget förut, butik typ. Då gör man ju inte nytta direkt. Ändå är det en lockande tanke. Frågan är ju om man som disputerad "får" göra något sådant. Det skulle ju snackas. Jag har kommit fram till att man får. Dessutom kan man göra nytta på andra sätt än genom jobbet. Ideellt arbete tex. Politik kanske. Funderar på det ibland. Snacka om att behöva kunna läsa in...

Nu ska jag ta tag i en tjock gul bok och förbereda ett litteraturseminarium i en kurs jag går. Läsa och kolla på grammisgala samtidigt. Lagom lyckat förmodligen.