Gourmetkväll!

Jag har varit på matlagningskurs. Eller Gourmetkväll, för att kalla det vid sitt riktiga namn! Ett gäng systrar, mammor och kompisar på 9 personer samlades hemma hos en av kompisarna, i hennes nyrenoverade urfräscha kök (med köks-ö! Stor!), för att laga en trerätters middag som redan på papperet såg ut att bli totalsuccé. Den ursympatiske kocken Christian delade sedan upp oss i grupper, förklarade vad vi skulle laga, och sprang sedan som en skållad råtta mellan oss och förklarade igen, letade rätt på grejer, och rättade till våra misstag...

Vi i förrättsgruppen skulle fixa en enkel citronmajonäs som dressing till de halstrade pilgrimsmusslorna, vilket var lättare sagt än gjort. Majonäsen ville sig inte riktigt, vilket jag försiktigt föreslog kunde bero på att vi hade ett helt ägg istället för bara gulan. Men det tyckte Christian inte spelade någon roll, och tog själv över processen på tredje försöket, och till slut stod vi där med en helt ok dressing i rätt konsistens. Pilgrimsmusslorna halstrades på jättehög värme utan fett i en saltbeströdd stekpanna. Jättevarmt är viktigt, annars fastnar musslorna, och blir inte snygga när man vänder dem. (Hur jag vet det? Gissa...) De serverades sedan tillsammans med råstekta svartrötter samt en sallad på späda spenatblad vända i olivolja och dyr balsamvinäger. Och naturligtvis den väl genomarbetade citrondressingen. Det blev väldigt gott!

Huvudrättsgruppen lagade lammracks med potatis- och jordärtskockskaka med sidfläsk, samt grillad portobellosvamp med lättkokt kålrabbi. Till detta en grym rödvinssås. Lammet bryntes i stekpannan, och sedan geggades köttet in med dijonsenap innan det klappades in med örtströbröd för att sedan gå klart i ugnen till perfekt rosa nyans.

Lammet var från Nya Zeeland, och jag var ju liksom tvungen att fråga varför. Svaret jag fick var att det inte gick att beställa styckningsdetaljen lammracks från svenska styckare. Lite skeptisk blev jag, men tänkte att jag avstår från att debattera vidare... Det känns lite osannolikt, med tanke på att typ alla lammrecept man sett i tidningar de senaste åren har varit just på lammracks, och att svenska styckare inte skulle ha uppmärksammat detta...? Nja. Men OK, han kanske har rätt, jag vet ju inte. Däremot är ju jag av den uppfattningen att man i så fall inte nödvändigtvis måste laga just lammracks, om köttet måste flyga över halva jorden först. Men så tänker inte alla. Gott blev det hur som helst!

Till dessert lagades tiramisu, fantastiskt gott det också. Jag hade kameran med, men det blev nästan inga bilder på maten. Jag brukar skylla på att min kamera tar dåliga inomhusbilder, vilket iofs är sant, men det kan ju också hända att fotografen inte har koll på alla finesser i vare sig kameran eller bildhanteringsprogrammet på datorn... En lammbild kan ni få se i allafall, den är tagen mellan stekning och paneringsmomentet.

Den tålmodige, pedagogiske och humoristiska kocken Christian var kanon, och kan verkligen rekommenderas om ni vill samla ihop ett gäng och laga kanonmat och lära sig lite nya knep samtidigt. Kolla in hans hemsida här.