Men allvarligt. Vårdnadsbidraget. Hur tänkte man där? Ojämställt och bara för de som redan har råd, jovisst, dumt redan där. Men det som jag tycker är allra knäppast är att man argumenterar med att barnomsorgen redan är subventionerad, och att man då lika gärna kan betala mammorna för att vara hemma med sina barn. Jomen hallå - om barnen är på dagis så JOBBAR ju mamman och BIDRAR med några tusingar i månaden i skatt?! Bra för barnen och valfrihet hit och dit, men kära nån, barn mår inte dåligt av att vara på dagis, och vi kan väl för guds skull inte ge bidrag till folk för att de INTE ska jobba? Vi har ju redan en fantastisk föräldraförsäkring, och anser man att barnen behöver vara hemma till 3 års ålder, då får man väl se till att använda sina föräldradagar lite smartare och inte plocka ut alla på en gång. Och har man inte råd med det, så har man ändå inte råd att stanna hemma sedan med 3000 i vårdnadsbidrag. Så jag fattar inte vad det ska vara bra för. Varför ska kommunen betala för att man ska gå hemma och lulla med sina barn och få ännu svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden och när man väl gör det, till en lön som gör att man aldrig kommer ifatt gubbarna, och så ska man gå och bli bitter för det. Skitbra.
Sådär, nu blev det lite politik också. Så kan det gå när man har blivit med blogg och plötsligt har någonstans att ventilera sina åsikter. Föräldraekonomi kan jag förresten tycka en hel del om, kanske blir det mer om det någon gång. Och så fick ni veta att jag inte röstade på kd. Det var säkert intressant. Jag som hade tänkt blogga om björnbärsmilkshake ikväll... får bli någon annan gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
"Varför ska kommunen betala för att man ska gå hemma och lulla med sina barn och få ännu svårare att komma tillbaka till arbetsmarknaden och när man väl gör det, till en lön som gör att man aldrig kommer ifatt gubbarna, och så ska man gå och bli bitter för det. Skitbra."
Vad menar du med att "aldrig komma ifatt gubbarna"? Är det bara mammor som vill vara hemma med sina barn? Och varför skulle man per automatik bli bitter för att man halkar efter på arbetsmarknaden, när man själv valt att vara hemma med barnen länge? Jag tror att vårdnadsbidraget kan vara en jättebra idé för de människor som är villiga att leva snålt för att kunna vara hemma länge med sina barn, alla tror nämligen inte på förträffligheten i att lämna bort sina barn under mer än hälften av deras vakna tid..
Personligen vill jag ju varken ha fler barn eller vara hemma med dem istället för att jobba, jag trivs ypperligt med jobb och dagmamma, men min man känner inte riktigt likadant. Hade vi valt att bo billigt istället så hade han säkert velat vara hemma om den möjligheten fanns. Nu prioriterade just vi att ha ett hus, men jag tycker att grundidén med vårdnadsbidrag är sympatisk.
Men så skulle jag ju faktiskt kunna tänka mig att rösta på kd någon gång också. ;)
Jo men visst existerar det en viss bitterhet gällande löneskillnaderna mellan könen? Löneskillnader som har uppkommit därför att mammor i större grad än pappor är hemma med barnen, och enda sättet att på sikt komma till rätta med det är ju att papporna är hemma lite mer och mammorna lite mindre. Men "det går ju inte" eftersom han tjänar mer än henne, och familjen förlorar mer om han är hemma. Istället för att inse att det där huset man köpte innebar en så stor månadskostnad att de inte har råd att betala räkningarna om inte han jobbar. Som om någon tvingade dem att köpa just det huset istället för ett billigare. Hoppsan, nu gled jag ifrån ämnet lite tror jag. Tillbaks igen.
Jag har inget alls emot att man väljer att vara hemma lite längre med sina barn, oavsett om man är mamma eller pappa. (Om man har förstått att man inte kan gå och bli bitter för sin låga löns skull sedan.) Självklart kan man leva snålt och klara sig på en lön, men då får man finansiera det själv genom att bo billigt, sänka sin levnadsstandard, kanske tom innan barnet är fött. Varför inte redan under barnplanerings- och graviditetstiden planera sina utgifter så att de funkar med den inkomstnivå som man får efter barnet är fött, så har man lagt undan en del tusenlappar att leva på sedan. Till exempel. Planera och prioritera.
Jag menar alltså att för dem som inte tror på förträffligheten att lämna bort sina barn under mer än hälften av deras vakna tid, redan nu har möjligheten att vara hemma med barnen genom att se över sin privatekonomi och snåla med den redan generösa föräldraförsäkringen. Tycker man sig inte kunna det, och ändå vill vara hemma, så bor man förmodligen för dyrt. Man har ett ansvar för sin egen ekonomi, och ska själv kunna räkna ut vilken levnadsstandard man har råd med. Många har emellertid inte det, och jag skulle hellre se att vårdnadsbidragspengarna läggs på en kommunal "privatekonomirådgivningsfunktion". Om det inte redan finns förresten.
Och förresten så har jag nog röstat på kd en gång... i min ungdom ;-)
Nu måste jag också lägga mig i lite. Jag är nämligen helt övertygad om att det inte är särskilt bra för barn att vara på dagis större delen av sin vakna tid de första åren av sina liv. Jag tycker självklart att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete - men måste kampen om jämlikhet föras på bekostnad av barnen?? Och varför är det så säkert att det blir en "kvinnorfälla"? I vårt fall tjänar vi ungefär lika mkt och hade planerat att vara hemma ungefär lika länge medan våra barn var små, dvs 1,5 år var ungefär. Eftersom firman jag jobbade på lades ner blev jag arbetslös och situationen en annan och det kan jag bara beklaga. Jag tycker verkligen synd om min man som missar så mkt av våra barns första år!
Ska man undvika att barnen vi sätter till världen blir en kvinnofälla kanske vi skulle låta samhället ta över så fort som möjligt så att vi kan arbeta ännu mer och tävla på samma villkor som männen? Kanske lämna in barnen på instution direkt efter BB? *skojar lite*
Vi bor så billigt man bara kan, men vi har ändå svårt att få ekonomin att gå ihop. Vi har planerat så mkt vi kunnat genom att inte ta ut ngn FP alls under första året för barn nr 2. För oss skulle ett vårdnadsbidrag underlätta livet betydligt. Ett par tusenlappar i månaden är betydligt bättre än inga tusenlappar alls.
Men ännu bättre än vårdnadsbidrag vore om alla fick samma summa att röra sig med så att man därmed fritt kunde välja dagis, dagmamma, barnflicka, morfar eller att själv vara hemma längre alternativt jobba deltid under några år. Så fick alla betala precis så mkt som saker kostar.
Till sist återigen; den här debatten borde handla mest om barnen! För deras välmående (och även där kan man prata pengar om man vill... för människor som inte mår bra kostar också en massa pengar. Om man nu tycker att statens pengar är viktigare än människors hälsa och välmående) pratas det alldeles för lite om. Och måste det vara så att vård av eget barn ska vara lika med sämre löner och sämre jämlikhet? Det vägrar jag att tro.
Skicka en kommentar