Nä, alltså, det här är inte kul. Det skulle inte vara så här. Min fina trädgård.
Den är fortfarande fin (om man bortser från en massa ogräs), men det känns inte som om den är min längre. Den är invaderad. Invasionen började i höstas, men då var det lätt att hålla den under kontroll. Och fram till i förra veckan tyckte jag att det gick ganska bra också. En liten uppsamlingstur sådär varannan kväll, en halvliters glassburk räckte flera dagar. Det var på nivån "igår plockade jag 24 stycken, idag blev det 43".
Numera mäts de i liter per dag. Den grekiska yoghurten i enlitershinkar används flitigt i vårt kök, numera är även tomburkarna till nytta. Men det är redan dags att gå över till BigPack-lådor. Varje dag. Jag tror att det går ca 120 st på en liter.
För några dagar sedan skrev jag att de gillar växter som håller på att vissna, typ rensat ogräs som får ligga kvar på gräsmattan. Det stämmer. Detta innebär också att om man (läs maken) har varit flitig med trimmern längs tomtgränsen, och det ligger högvis med nässlor, kirskålsblad och sly på marken, ja då har man skapat ett litet himmelrike för de små slemklumparna. Och jag plockar. Minst en timme om dagen. Tid som jag egentligen hade tänkt ägna åt att snygga till rabatterna - rensa ogräs, flytta perenner, anlägga en ny rabatt vid entrén, mm.
Komposten är ju mums också förstås, den kommer alltså att vara full av ägg och helt oanvändbar nästa sommar. Om det inte blir minus 30 i några veckor kanske. Och grönsakslanden har de också hittat upp till, ja upp, eftersom jag odlar i stora "lådor". Fiberduk är bra för att skydda små kålplantor mot elaka fjärilar, men funkar också fint att gömma sig under och tugga salladsblad.
Och jag plockar och plockar. Det är frestande att tänka att man skulle kunna skippa plockandet i hörn av trädgården som ändå inte används till odling av något speciellt, men så är det ju det där att varje individ kan lägga ägg och få 400 avkommor. Så jag plockar. Och kan inte låta bli att tänka att är det här verkligen värt mödan? Hur stor andel är det jag plockar upp egentligen. Är det hälften så gör det förmodligen skillnad. Men risken finns ju att jag hittar sisådär fem procent, och det skulle kunna kvitta. Fan. Fast bäst att plocka vidare. Och läsa på om bekämpningsmetoder. Och köpa gift.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej. Kul blogg du har. Om det kan trösta dig så har vi samma snigelinvasion. Jag resignerar dock och inser att om du dödar en står dig tusen åter. Regnet har gjort dem oövervinnerliga. Vår sallad är dömd, speciellt eftersom Ebba hjälpte till att rensa i går och klev på de få plantor som fortfarande lever. Nåja, man får väl köpa den istället.
Kram
/Hanna
Hej Annica
Jag har ett tips. När jag började på SLU hölls en föreläsning om bekämpning av dessa kryp. Föreläsaren höll på att ta fram ett elfört taggtråds stängsel som placeras en halv cm ovan marken längs med tomtgränsen och brzzbratz eller som Arnold Schwartzenegger skulle ha sagt "Fry!!! you bastard". Då har du både bekämpning men även färdig lagad kvällsmat. de smakar bäst till färskpotatis och pesto. I Frankrike kallas det för La Slaim de myrdare a putatis e pesto.
OK Ola, en halv cm över marken? Inte ens din storebror är så flitig med gräsklipparen. Däremot är Arnold en stor inspirationskälla, det går liksom inte att undvika att citera honom när man klipper itu raringarna. "Hasta la vista baby". Eller Bruce Willis. "Yippie kay-ey m-f"...
Don Quiote lever.
" ..när Quijote satte sporrarna i hästen och stormade framåt blundade Sancho Panchas."
från en inbjuden medpassagerare tidvis passerande bloggägarinnans boställe, inneboendes av bostadslösa snyltare
Skicka en kommentar