Klargörande

I min lilla presentationsruta till höger kan man läsa att jag inte har tänkt att blogga bara om jobbet, utan om trädgård, matlagning och barn också. Detta har det emellertid inte blivit så mycket av än, ser jag när jag läser bakåt. Tanken med att skriva om andra saker än jobbet var dels att få ur mig en massa tankar, typ som ett anteckningsblock till mig själv där ni som läser också kan få smarta tips (jag tycker oftast att jag är smartast när det inte gäller jobbet), och dels att ge en lite bättre helhetsbild av personen Annica, än en som bara gnäller och beklagar sig över sitt jobb.

När det gäller trädgård - det här är sjunde året jag har trädgård, därmed är jag inte direkt veteran på området, men jag har gått från noll till... tja, kanske inte hundra, men jag är rätt bra på "allmän trädgårdskunskap" vid det här laget, och jag lär mig mer hela tiden.

Matlagning sedan, tja, det är nog bland det roligaste jag vet. En stor del av dygnet ägnar jag åt att tänka på mat. Det här känns lite dumt att berätta, eftersom jag är utrustad med sisådär 10-15 kg extra kilon ojämnt fördelat över kroppen, och att då "erkänna" att man tänker en massa på mat för givetvis tankarna till någon som bara tänker på att äta hela tiden. Det är emellertid inte alls så i mitt fall, utan jag tänker på att laga mat, hur, vad, tillagningsmetoder, rätter jag skulle vilja testa, smakkombinationer jag läst om eller tänkt ut etc. Kvällens middag grovplaneras kvällen före, då jag plockar fram något ur frysen, men utformas sedan på planeringsstadiet under hela dagen, då jag funderar ut tillbehör, kryddning, grönsaker, mm. Jag är rätt bra på att laga mat om jag får säga det själv, och blir bättre och bättre, och mer och mer intresserad. Måste skriva mer om det här senare.

Sist men inte minst, barnen. Jag har världens bästa ungar. Jo, jag vet, det säger alla som har barn, men de har faktiskt ingen aning. Mina killar är makalösa, underbara. Bäst i världen, jag skojar inte.

Slutsats - jag är en oerhört lyckligt lottad människa. Jag har barn, hus, bil, trädgård, inkomst och är dessutom lyckligt gift med en man som förmodligen är alldeles för bra för mig. Det är alltså inte synd om mig, jag tycker verkligen inte det, oavsett vad jag skriver i mina jobbinlägg. Jag är inte nöjd med min jobbsituation, jag gör förmodligen fel sak for a living här i livet, men skulle jag bli tvungen att välja bort något i mitt liv till förmån för ett annat jobb, så skulle jag nog skita i det och traggla vidare med avhandlingen. Man kan inte få allt, och jag har redan så mycket. Bara så att ni vet, jag tycker inte synd om mig och väntar mig verkligen inte att någon annan ska göra det heller.