Lojalitet och motvind

Måste bara avreagera mig lite. Sitter och irriterar mig på människorna runtomkring. Många, många små saker som gör att gruppen och dess arbete inte fungerar som det borde. Så svårt att sätta fingret på vad dessa saker egentligen är, och i den mån det går, så är det svårt att påpeka på ett sakligt och konstruktivt sätt. Man kämpar och kämpar, men i ständig motvind, och irriterar sig över strukturer och politiskt spel som man inte kan påverka. Eller kan man det? Jag tror det, och jag tror att de försöker på fel sätt. Jag tror att de konkurrerar med dem som de borde samarbeta med, jag tror att de är misstänksamma mot omgivningen på ett improduktivt sätt. Resultatet blir taffligt, liksom naivt, oprofilerat. Svårt att sätta fingret på, som sagt. Snart försvinner dessutom A, det vet de inte om, och jag är både orolig och nyfiken på hur det ska gå. A har präglat dem så mycket, misstänksamheten kommer från honom. Den gör att man avskärmar sig från omvärlden, när man istället borde närma sig den. De tror att de närmar sig, men jag tycker att de bygger upp onödiga murar som de inte ser själva. De skulle tjäna på mer öppenhet och ödmjukhet. Tror jag.

Ganska ofta funderar jag också på varför de faktiskt väljer att kämpa vidare i den här motvinden. Det kan förstås bero på att de brinner starkt för ämnet och verkligen vill jobba med det här och tror att det kommer att fungera även i framtiden. Men det kan också bero på att de inte ser några alternativ, att de tror att det här är allt de kan, vilket förstås är dumheter. Kanske finns det någon form av lojalitetsband till universitetet, men jag kan inte låta bli att fundera över hur bunden en individ ska behöva känna sig av ett sådant band? Får man lov att hoppa av och börja jobba med något annat, om det i så fall innebär att det blir svårare för resten av gruppen att jobba vidare? Jag tänker alltså inte på mig själv, jag har inga förväntningar på mig från gruppen, men jag undrar över de andra. Varför stannar man? Jag misstänker att det finns en del lojalitet till A inblandat, men det är mest en känsla. Och som sagt, A är inte här länge till.

Och när man talar om trollen, vem kommer gående från parkeringen om inte A. Hurra...