En plan

Tänk er följande scenario, som är alldeles sant och utspelade sig nu i veckan:

Jag ska åka till en annan stad för att gå på en fest. Det ser jag fram emot, inte minst eftersom det kommer att innebära en natt i en skön hotellsäng utan barn som sparkar mig i ryggen. (Som småbarnsföräldrar uppskattar man sådana små detaljer.) Eftersom själva resan kommer att uppta en rätt stor del av arbetsdagen, och jag har mycket att göra på jobbet, sitter jag uppe en stund och jobbar hemma natten före. Tänker att jag ändå kommer att kunna vila ett par timmar på hotellet kommande eftermiddag, innan festen.

Morgonen därpå är jag följdaktligen ganska trött, men kommer till jobbet, och stressar upp mig en del över saker jag inte kommer att hinna med denna veckan. Flygtaxin kommer, och jag börjar känna att jag har rätt ont i ryggen. Jag mår illa när jag har ont i ryggen. Otrevligt. På flyget skulle det vara skönt att sova lite, men det omöjliggörs av gubbgänget på raden bakom som ska åka och se på EM-kval i fotboll. De gapar och tjoar om vilken bar de ska gå på och att det är sju timmar till avspark etc etc. Det här är alltså kostymklädda män i 50-årsåldern. Mycket märkligt.

Efter bussresan till hotellet (nix, kunde inte sova där heller pga pladdriga människor) ska det så bli skönt att få sträcka ut kroppen i en skön säng. Nähä, rummet är inte klart än. Lika bra det kanske, jag borde ju ändå äta något, mat på planet får man ju inte längre. Så jag går och äter, vädret är pisstråkigt, och jag inser att jag knappt har några pengar kvar på mitt konto. Ni kanske börjar ana att jag inte är på toppenhumör vid det här laget. Ryggen värker, hela jag är fuktig, utifrån av duggregnet (har jag packat paraply? Nej.) och inifrån för att det är lite svettigt i kofta och ullkappa. Dessutom börjar jag bli rejält kissnödig. (Har jag fem kronor att gå och kissa för? Nej.)

Efter en timme och 45 minuter får jag rummet. Äntligen. Efter att ha besökt badrummet och hängt upp klänningen, för att konstatera att den skulle behöva strykas, samt att det bara finns byxpress på rummet, men lätt prioriterar sömn framför utredning om strykmöjligheter på hotellet, intar jag så horisontalläge på de vita lakanen. Det ligger en papperslapp på kudden. Vad nu? Jag läser följande:

------------------------------------------------
Invitation to a Board meeting

How are you feeling right now? The shape your day takes contributes to defining how you interpret the world around you. So it is a good idea to check how you feel. Every day, ideally. If you are aware that you are not quite firing on all cylinders, you can make allowance for the fact and match your days to your capacity. Holding a "Board meeting" with yourself can be a useful exercise.

Sit down somewhere where you know you will not be disturbed. Switch off the radio and TV, and unplug the phones. Follow the agenda below or draw up one of your own.

1. Listen to your body - how are you feeling? If you find it difficult to get in touch with your body, it may help to try a relaxation exercise. This will help you "tune in" your body.

2. When you know how your body is feeling, ask yourself if there is anything you need to do differently in your life, or whether you are doing OK.

3. If you want to make a change, prepare a plan for how the change is to take place.

-------------------------------------------------

Alltså, excuse me, är det någon som tycker att det här var användbart på riktigt, och inte bara überkäckt och översimplifierande? Eller var det bara jag som läste det när jag inte riktigt var mottaglig? "Känn efter hur du mår, är det något som inte känns bra, så gör upp en plan för hur du ska förändra dig." Toppen. Kan jag få sova nu, please?