Ursäkta vårt fula hem...

Fick en sån där liten jomenprecis-känsla när jag läste en artikel i Mama på semestern. Bara det förresten, jag brukar inte få särskilt många kickar av den tidskriften... Nu var det i och för sig ganska länge sedan jag köpte den, men tänkte att lite lättsmält underhållning kunde passa sig på båtresan eller stranden. Jag läste den rätt ofta tidigare, när den var ny och diametralt annorlunda jämfört med überpräktiga Vi Föräldrar, då var den som en frisk fläkt. Men efter ett tag tröttnade jag, lite för kändisfixerat och konsumtionshysteriskt för min smak. I allafall, nu köpte jag den ändå.

Hallå Annica, kom till saken! Jo, artikeln med efterföljande jomenprecis-känsla handlade om att man håller på att möblera om, riva ut fungerande inredning för att ersätta med trendigare, bygga om - konstant! Vi håller ju också på, hela tiden med en idé om hur bra det ska bli sedan. Och snyggare. Men det jag hoppade till för mest var hur vi presenterar vårt hem för andra så som vi har tänkt att det ska se ut när det är klart. Typ "här är badrummet, det är lite trångt nu när tvättmaskinen står där också, men vi håller precis på att bygga en tvättstuga så då kan vi ha kanske en hylla eller garderob här, eller kanske ett badkar, och så behöver vi ju inte ha torktumlaren i gästrummet heller, eller hänga tvätt i ett tredje rum". Eller "här är vardagsrummet, fast det behöver ju målas om och vi ska lägga nytt golv, och kanske byta plats på soffan och matrumsmöblerna, och det där valvet är ju inte så snyggt, det ska vi nog riva". (Obs, verkliga exempel från mitt eget hus.) Istället för "hej och välkomna, så här bor vi!"

Vi (jag och maken) är väl inte särskilt trendkänsliga (no shit!), och håller inte på att riva ut kök för att få det ballare (utan snarare för att golvet håller på att ruttna. Tyvärr sant det också..) Men i allafall jag kan bli lite stressad över att det inte ser så snyggt ut överallt, och inte direkt jättefunktionellt i alla hörn heller. Förmodligen beror det lite på att jag är mer lättpåverkad än jag borde vara, av inredningsreportage etc om människor som har inrett så himla smart och satsat på förvaaaring och rest världen runt och samlat på sig intressanta konstföremål som har en histoooria och har barn i vita kläder med självlockigt hår och som bara leker med träleksaker... äh.

Och hur intressant är det för andra att lyssna på hur vi har tänkt att fixa med det ena och det fjärde, när det ändå ser likadant ut tre år senare? Kan man inte prata om något annat istället? Jaja, det är väl inget fel i att vara intresserad av inredning, men när det nu finns hundra faktorer som gör en stressad här i livet, så är det rätt skönt att kunna flytta ner något i prioritetsordningen som egentligen inte är så viktigt. Så för all del, bygg om och byt ut möbler eller vad ni vill, men låt bli att göra det till en stressfaktor som gör mer skada än nytta. Smell the roses, people!