Hemma igen

Tillbaka igen efter en väldigt bra kurs. Eller egentligen var det inte kursen i sig som var så himla fantastisk, utan alla reflektioner den, kursledaren och kursdeltagarna gav upphov till. Och hade jag inte rest tillsammans med söta kollegan H, så hade jag inte haft någon att diskutera kursen och allt annat med om kvällarna, och hade förvisso kommit hem klokare, men inte så här klok. Och glad! Jag kommer nog att blogga mer om en del reflektioner framöver, men nu är jag galet trött. Det viktigaste kursen gav mig var i allafall att jag har gått ifrån att inte haft möjlighet att se mig själv som ledare alls till att se det som en väldigt stimulerande utmaning. Ett gigantiskt steg, och det togs redan efter en kursdag. Jag ser ljuset efter disputationen.