Jobb och självkänsla

OK, jobbet. Jag ska disputera i år. Sent i år, lär det ju bli för jag har rätt mycket kvar. Om man ser till hur länge jag har varit anställd är det lätt stressframkallande hur lite jag har gjort i förhållande till hur länge jag har hållit på. Men det går bättre nu. Utan att skriva en hel uppsats så kan jag ju nöja mig med att konstatera att saker har hänt som har fått mig att inse att jag inte är fullt så korkad som jag har trott i några år. Kanske är det fullt möjligt för mig att disputera och tom få ett jobb efteråt. Eller, det måste ju gå helt enkelt.

Hur ofta läser man inte käcka självhjälpsartiklar om människor som känner sig dumma, värdelösa, väntar på att bli avslöjade av sin omvärld, men så är de inte korkade egentligen.. Sådana artiklar läste jag och tänkte att det är ju inte alls samma sak för mig, jag är ju kass på riktigt. Inte förrän nyligen har jag insett att det är ju precis människor som mig, som det handlade om. Jag har ju gjort kvalificerade grejer, jag har gått igenom en lång universitetsutbildning, jag har blivit godkänd på ca 40 p doktorandkurser, jag har skrivit en vetenskaplig artikel och fått den publicerad i en väldigt högt ansedd tidskrift. Och hela tiden har jag haft ursäkter, som att det har varit löjligt låga krav för godkännande etc, men det kanske inte är så? Kanske är det så att JAG har klarat av det här för att JAG faktiskt är ganska SMART? Fräck tanke, och ganska ny för mig. Och det blir lättare att leva och vara jag.