Gnista

En doktorandkollega slutar idag. Nix, han har varken fått sparken eller disputerat, utan slutar på eget initiativ, efter knappt två år. Anledingen är, enligt honom, att han trots spännande arbetsuppgifter och trevliga arbetskamrater känner att det är något som saknas. Gnistan finns liksom inte. Oj. Själv känner jag väldigt sällan gnistor i mitt jobb, och jag har ändå varit anställd som doktorand i snart sju år. Så vem gör rätt här? Han, förmodligen.