Puh. "Massa småfix som tar tid" tror jag visst att jag uttryckte mig. Jotack. Igår åkte jag hem klockan tolv PÅ NATTEN, men blev ändå inte klar. Ringde tryckeriet på förmiddagen idag, det var OK att jag kom på eftermiddagen. Tio i tre var jag klar, fast jag är inte riktigt nöjd med baksidestexten... men det får kvitta. Gick till tryck-farbröderna med lätta steg, och hade väl tänkt mig att jag skulle flyga därifrån, men redan utanför dörren slogs jag av insikten att det värsta är faktiskt kvar. Hello optimism.
38 dagar kvar.
Fast nu ska jag åka hem. Solen skiner, klockan är strax över fyra, och jag ska äta makens mumsiga pannkakor med mina fina pojkar. Så alldeles synd om mig är det inte ;-)!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar