Så var det måndag. Mååååndag. Märkligt segt på jobbet. Har någon sett mitt flow? Jag hade det senast förra veckan, definitivt inför och under fördisputationen, men sedan rann det nog iväg mot slutet av veckan. Nu är det borta. Jag behöver hitta det igen. Hitta det, och hålla fast det i tre månader till. Så länge har jag aldrig haft det förut...
Sedan tycker jag att folk ska sluta fråga vad jag ska göra efter disputationen. Jag vet ju inte, så lägg av. Seriously.
måndag 21 januari 2008
söndag 20 januari 2008
Söndagsmat
Jo, jag vet, det är väldigt mycket mat nu, men jag har faktiskt tillbringat en hel helg hemma - inte jobbat, inte varit bortbjuden, inte haft gäster, inte åkt och shoppat... eller något annat som brukar dyka upp på helgerna. Därför har jag kunnat härja loss i köket, riktigt lyxigt har det varit faktiskt! Inte direkt maten då, men känslan av ledighet och kreativitet. Ska bara lägga upp kvällens middag också, sedan ska jag dyka ner i några spännande (I wish..) review-artiklar. Det bidde inga bilder idag, trodde inte att det skulle bli sådär anmärkningsvärt gott. Men det blev riktigt bra, mest nöjd är jag med att skyn till steken blev så god att den hade gått att använda som sås rakt av. Men det gjorde jag inte. Det som redan är gott blir ju sällan sämre av lite creme fraiche ;-)!
Lammstek med vitlök och citron
6-8 port
1,5 kg urbenad lammstek
0,5 dl olivolja
salt
rosmarin
timjan
svartpeppar
1 citron
3 rejäla vitlöksklyftor
3,5 dl vitt vin + ca 1,5 dl vatten
3 palsternackor
3 morötter
2 gula lökar
sås till 4 pers:
3 dl av skyn
1 dl creme fraiche
2 msk ljus soja, jag använde tamari
1 tsk pinjehonung (eller annan honung)
2 msk maizenaredning
Skär bort överflödigt fett från steken, och skala av fettkappan om den finns kvar. (Det blir förmodligen väldigt mycket kraftigare lammsmak om den får sitta kvar, plus att kryddorna inte kommer i kontakt med själva köttet.) Skala och dela vitlöksklyftorna, tvätta och skiva citronerna i typ halvcm-tjocka skivor, dela dem i halvmånar. Krydda köttet med salt, peppar och örtkryddor på insidan där benet har suttit, och gör små snitt och tryck in vitlök. Lägg i hälften av citronskivorna, och rulla sedan ihop steken. Knyt gärna ihop steken med steksnöre, det hade jag gjort om jag hade haft sådant hemma...
Häll hälften av olivoljan i botten av en stekgryta med lock, eller annan djup ugnsfast form med lock. Lägg ut resten av citronskivorna, och lammsteken ovanpå. Krydda köttet "utanpå" med salt, peppar och örtkryddor, ganska rejält. Skala och dela rotfrukterna och löken i stora bitar, lägg dem runt steken. (Har man liksom jag inget steksnöre så funkade det rätt bra att trycka ner så många grönsaksbitar som möjligt längs sidorna, så att steken hölls ihop..). Häll resterande olivolja, samt vin och vatten på och runt köttet, lägg på locket och sätt in i ugnen på 150-175 grader. Låt gå till 70 graders innertemperatur, det tar ca 1,5 timme i den högre temperaturen.
Ta upp köttet och låt vila under folie en kvart innan det skivas upp. Fiska upp grönsakerna ur skyn, och sila den sedan. Jag gjorde inte sås på hela skyn, eftersom vi bara var fyra vid bordet. Det kött som blev över frös jag in tillsammans med resterande sky. Till sås använde jag ca 3 dl sky, och vispade ihop med creme fraiche, soja och honung. När det kokar, tillsätt maizenaredning och låt koka en minut till.
Lammstek med vitlök och citron
6-8 port
1,5 kg urbenad lammstek
0,5 dl olivolja
salt
rosmarin
timjan
svartpeppar
1 citron
3 rejäla vitlöksklyftor
3,5 dl vitt vin + ca 1,5 dl vatten
3 palsternackor
3 morötter
2 gula lökar
sås till 4 pers:
3 dl av skyn
1 dl creme fraiche
2 msk ljus soja, jag använde tamari
1 tsk pinjehonung (eller annan honung)
2 msk maizenaredning
Skär bort överflödigt fett från steken, och skala av fettkappan om den finns kvar. (Det blir förmodligen väldigt mycket kraftigare lammsmak om den får sitta kvar, plus att kryddorna inte kommer i kontakt med själva köttet.) Skala och dela vitlöksklyftorna, tvätta och skiva citronerna i typ halvcm-tjocka skivor, dela dem i halvmånar. Krydda köttet med salt, peppar och örtkryddor på insidan där benet har suttit, och gör små snitt och tryck in vitlök. Lägg i hälften av citronskivorna, och rulla sedan ihop steken. Knyt gärna ihop steken med steksnöre, det hade jag gjort om jag hade haft sådant hemma...
Häll hälften av olivoljan i botten av en stekgryta med lock, eller annan djup ugnsfast form med lock. Lägg ut resten av citronskivorna, och lammsteken ovanpå. Krydda köttet "utanpå" med salt, peppar och örtkryddor, ganska rejält. Skala och dela rotfrukterna och löken i stora bitar, lägg dem runt steken. (Har man liksom jag inget steksnöre så funkade det rätt bra att trycka ner så många grönsaksbitar som möjligt längs sidorna, så att steken hölls ihop..). Häll resterande olivolja, samt vin och vatten på och runt köttet, lägg på locket och sätt in i ugnen på 150-175 grader. Låt gå till 70 graders innertemperatur, det tar ca 1,5 timme i den högre temperaturen.
Ta upp köttet och låt vila under folie en kvart innan det skivas upp. Fiska upp grönsakerna ur skyn, och sila den sedan. Jag gjorde inte sås på hela skyn, eftersom vi bara var fyra vid bordet. Det kött som blev över frös jag in tillsammans med resterande sky. Till sås använde jag ca 3 dl sky, och vispade ihop med creme fraiche, soja och honung. När det kokar, tillsätt maizenaredning och låt koka en minut till.
lördag 19 januari 2008
Lördagsmat
Middag blev det också, minsann! Tillräckligt god för att hamna på bloggen dessutom!
Börja med att bege er till förslagsvis närmaste Coop-butik för att inhandla nedanstående. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - deras "invandrarhylla" är den bästa i hela butiken. Den billigaste också, förmodligen. Alltså, dagens inköpstips: Paprikapasta (finns både mild och hot, jag börjar med att testa den milda varianten) och granatäppelkoncentrat/-sirap.
Sisådär, ett mycket smarrigt middagstips avlevererat!
Börja med att bege er till förslagsvis närmaste Coop-butik för att inhandla nedanstående. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - deras "invandrarhylla" är den bästa i hela butiken. Den billigaste också, förmodligen. Alltså, dagens inköpstips: Paprikapasta (finns både mild och hot, jag börjar med att testa den milda varianten) och granatäppelkoncentrat/-sirap.
Sedan är man redo (förutsatt att övriga ingredienser finns tillgängliga då..) att laga:
Auberginegratäng med linser och parmesan
1 aubergine
salt
olivolja
1 liten gul lök
1 vitlöksklyfta
1/2 dl av paprikapastan ovan
1 tetra krossade tomater
2 msk granatäppelsirap
1,5 dl kokta puylinser (eller andra gröna/bruna linser)
salt, svartpeppar
1 liten burk keso
1,5 - 2 dl riven parmesan
Skiva auberginen i knappt cm-tjocka skivor, salta, och lägg under press i ca 20 min. Gör under tiden tomatsåsen.
Finhacka lök och vitlök, och stek dem mjuka i ett par msk olivolja i en kastrull. Tillsätt paprikapastan och låt bryna med någon minut. Häll sedan i tomatkrosset och granatäppelsirapen, och låt koka på svag värme utan lock i 15-20 minuter. Tillsätt därefter linserna, och smaka av med salt och svartpeppar.
Skölj av aubergineskivorna, och krama vätskan ur dem. Pensla dem med olivolja, och stek dem i het stekpanna på båda sidor tills de fått lite färg. Varva sedan tomatsås, aubergine och keso i en ugnsfast form, och strö sist över parmesan. Grädda i 200 grader, ca 20 minuter.
Sisådär, ett mycket smarrigt middagstips avlevererat!
Parallellchutney
Idag hade jag sedan länge planerat att bli några tusingar fattigare i den halländska metropolen som börjar på U. Men sedan kom stormvarningar och hot om vindar så kraftiga att de kunde komma att få ett förnamn, så det kändes säkrast att stanna hemma. Förutom någon timme i trädgården, då jag förutom att ta bilderna i föregående inlägg, även serverades geggamoja-tårta av geggiga barn i sandlådan, så tillbringade jag en stor del av dagen i köket. Inte fel. Idag har det kokats äpplen på två olika sätt.
Chili-äppelchutney
Den här raringen blir rejält stark, men det beror på att det var rejält bett i chilin, och jag hackade ner den med kärnor och allt. Trist nog vet man ju sällan vilken slags chili man köper, den här var väl sådär 8 cm lång och 2 cm bred i skaftändan, och såldes som "Peppar Röd Medium-Het".
6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 gul lök, finhackad
1 röd chili, finhackad
färsk ingefära, en bit stor som ett finger ungefär, riven
1 stor vitlöksklyfta, finhackad
2 dl äppelcidervinäger
2 dl råsocker
Blanda allt i en rymlig kastrull och låt sjuda på svag värme i ca 1 timme. Ha locket på, eller på glänt, under större delen av koktiden, men ta av det mot slutet om konsistensen ser ut att bli för lös. Häll upp på varma rengjorda burkar (jag brukar ställa in dem i ugnen på 100 grader under tiden jag kokar chutneyn). Jag vet inte om det är nödvändigt att förvara dem i kyl sedan, men det blir inte mer än 1-2 burkar, så jag ställde in dem för säkerhets skull.
Kryddig äppelkompott
Det här receptet är inspirerat av det här, men eftersom jag inte hade alla ingredienser hemma så utvecklade jag en egen variant. Väldigt gott blev det, och jag gillar idén att kunna använda moset/kompotten till såväl mat, dessert samt ost. Vi testade på kex med ost, men hade bara en billighetsvariant av grevé med gummiliknande konsistens och rätt trist smak hemma. Kan bara bli bättre med en bättre ost... När det gäller russin så vill jag rekommendera Saltå Kvarns ekologiska sultanrussin. Jag är dålig på att beskriva smaker, men de här är liksom mjukare i smaken, och inte lika aggressivt stickigt söta som Sunmaid och ICA/Coops egna varumärkeskopior. Dessutom bättre för miljön. Nåväl, till receptet:
6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 citron, rivet skal och saft
10 torkade aprikoser, finstrimlade
1 dl russin
1 bit kanelstång
2 stjärnanisar
1 1/2 dl mörkt muscovadosocker
1 dl vatten
Blanda allt i en kastrull och sjud på svag värme i 25 minuter, tills äpplena börjar bli mosiga. Häll över i varma rengjorda burkar som ovan.
Chili-äppelchutney
Den här raringen blir rejält stark, men det beror på att det var rejält bett i chilin, och jag hackade ner den med kärnor och allt. Trist nog vet man ju sällan vilken slags chili man köper, den här var väl sådär 8 cm lång och 2 cm bred i skaftändan, och såldes som "Peppar Röd Medium-Het".6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 gul lök, finhackad
1 röd chili, finhackad
färsk ingefära, en bit stor som ett finger ungefär, riven
1 stor vitlöksklyfta, finhackad
2 dl äppelcidervinäger
2 dl råsocker
Blanda allt i en rymlig kastrull och låt sjuda på svag värme i ca 1 timme. Ha locket på, eller på glänt, under större delen av koktiden, men ta av det mot slutet om konsistensen ser ut att bli för lös. Häll upp på varma rengjorda burkar (jag brukar ställa in dem i ugnen på 100 grader under tiden jag kokar chutneyn). Jag vet inte om det är nödvändigt att förvara dem i kyl sedan, men det blir inte mer än 1-2 burkar, så jag ställde in dem för säkerhets skull.
Kryddig äppelkompott
Det här receptet är inspirerat av det här, men eftersom jag inte hade alla ingredienser hemma så utvecklade jag en egen variant. Väldigt gott blev det, och jag gillar idén att kunna använda moset/kompotten till såväl mat, dessert samt ost. Vi testade på kex med ost, men hade bara en billighetsvariant av grevé med gummiliknande konsistens och rätt trist smak hemma. Kan bara bli bättre med en bättre ost... När det gäller russin så vill jag rekommendera Saltå Kvarns ekologiska sultanrussin. Jag är dålig på att beskriva smaker, men de här är liksom mjukare i smaken, och inte lika aggressivt stickigt söta som Sunmaid och ICA/Coops egna varumärkeskopior. Dessutom bättre för miljön. Nåväl, till receptet:
6 äpplen, skalade och delade i mindre bitar
1 citron, rivet skal och saft
10 torkade aprikoser, finstrimlade
1 dl russin
1 bit kanelstång
2 stjärnanisar
1 1/2 dl mörkt muscovadosocker
1 dl vatten
Blanda allt i en kastrull och sjud på svag värme i 25 minuter, tills äpplena börjar bli mosiga. Häll över i varma rengjorda burkar som ovan.
Januari
Himlen är ovanligt blå...
Gammal ask i närbild.
Storm i en vattentunna. 
Vintervackra fetbladingar. 
"Vårens" första vintergäck. 
Bellisen har blommat i sin kruka hela vintern. 
Knoppar på en röd julros. 
Purjolök som såddes lite sent förra året...
Gräslöken spirar.onsdag 16 januari 2008
Mitt-i-veckan-mys
Och sötaste sötaste maken och gullungarna (OK, kanske mest maken) lagade jättegod kycklinggryta och hade köpt ostkaka till efterrätt. Lite fördisputationsfest typ. Om jag ville ha vin till, så kunde jag ju köpa med mig det på vägen hem, fick jag veta på telefon. Ville jag ha vin? Jag ville ha vin. Och inte krävdes det stora mängder för att berusa en undersövd (nytt ord? rätt bra!) doktorand. Så nu är jag både mätt och snurrig. Hehe.
Fördoktor?
Yo! Jag har haft fördisputation! Kan man säga att man har fördisputerat? Nej, kanske inte, men nog känns det som om jag är ett steg närmare målet i allafall! Det gick bra, tycker jag. Fick en massa frågor som jag inte kunde svara på, och det är ju superbra att ha en lista på saker jag måste kolla upp och läsa in mig på. Presentationen gick hyfsat, och de grejer jag fick anmärkningar på gällande den var inget konstigt, utan sådant som kommer att bli bra med bättre förberedelse och repetition. Sedan körde vi allt på svenska nu fast det blir engelska i april, men det var också för att jag skulle behöva förbereda mig mer på att ta det på engelska idag, och det hade jag inte tid med. PP-presentationen var på engelska, inte optimalt med olika språk, men nu kan jag ju använda den till disputationen.
Länge har jag haft känslan av att mitt material inte räcker till, varken i omfång eller vetenskaplig kvalitet. Men eftersom nu ingen reagerar på det, så får jag nog helt enkelt inse att det faktiskt räcker. Och det är ju tur.
Jag saknar inte A heller. Föga förvånande iofs, men jag tror faktiskt att jag hade varit mer missnöjd med fördisputationen om han hade varit här. Eller jag vet inte. Fast jo, han hade dragit igång med någon slags monolog om grejer som han tycker är viktiga men som jag inte vill ha med. Och då hade jag blivit stressad och inte kunnat argumentera emot. Nu slipper jag det, och alla andra kompetenta människor som var där idag tycker ju att det håller så som jag har tänkt lägga upp det. Bra. Han har ju faktiskt en lysande timing på när han är borta egentligen. För jag är glad att han inte missar disputationen. Då ska han få se.
Länge har jag haft känslan av att mitt material inte räcker till, varken i omfång eller vetenskaplig kvalitet. Men eftersom nu ingen reagerar på det, så får jag nog helt enkelt inse att det faktiskt räcker. Och det är ju tur.
Jag saknar inte A heller. Föga förvånande iofs, men jag tror faktiskt att jag hade varit mer missnöjd med fördisputationen om han hade varit här. Eller jag vet inte. Fast jo, han hade dragit igång med någon slags monolog om grejer som han tycker är viktiga men som jag inte vill ha med. Och då hade jag blivit stressad och inte kunnat argumentera emot. Nu slipper jag det, och alla andra kompetenta människor som var där idag tycker ju att det håller så som jag har tänkt lägga upp det. Bra. Han har ju faktiskt en lysande timing på när han är borta egentligen. För jag är glad att han inte missar disputationen. Då ska han få se.
tisdag 15 januari 2008
Jobbjobbjobb
Jag jobbar. Hemma. Det är kväll, jag sitter vid datorn, kommer att sitta här några timmar till. PP-presentationen till imorgon är färdig, men inte pratmanuset. Sedan borde jag läsa på en del, men det kommer jag inte att hinna. Orka, menar jag.
Jag jobbar på jobbet, jag jobbar hemma. Stackars mig, brukar jag tycka, men något har hänt - jag tycker faktiskt att det är rätt kul! Det går framåt, jag är stressad, men mer av tidsbrist än inbillad (?) inkompetens. Ny känsla, för ett halvår sedan var jag mycket mer stressad över att mitt arbete inte skulle hålla tillräckligt hög nivå, att jag var lite för korkad för det här, helt enkelt. Nu tror jag mig veta att det håller, min enda stressfaktor är tiden. Och det är en helt annan typ av stress.
Jag är inte så förberedd inför imorgon som jag borde vara, men samtidigt är det så långt innan riktiga disputationen att det inte kan ses som generalrepetition på det sättet. Själva grejen är ju att få reda på arbetets svagheter. Så förmodligen kommer jag att känna mig rätt knäckt imorgon eftermiddag, men det är typ meningen. Påminn mig gärna om det då...
Och visst är det OK att äta lite godis för att få upp blodsockret, när man har jobbat flera timmar flera kvällar i rad? Även om det är en mjölkchokladsnögubbe som barnen fick i julklapp...? Som barnen har glömt bort att de har fått..? För övrigt vill jag påstå att Marabous mjölkchoklad är grymt överreklamerad jämfört med den här gubben. Lindt.
Jag jobbar på jobbet, jag jobbar hemma. Stackars mig, brukar jag tycka, men något har hänt - jag tycker faktiskt att det är rätt kul! Det går framåt, jag är stressad, men mer av tidsbrist än inbillad (?) inkompetens. Ny känsla, för ett halvår sedan var jag mycket mer stressad över att mitt arbete inte skulle hålla tillräckligt hög nivå, att jag var lite för korkad för det här, helt enkelt. Nu tror jag mig veta att det håller, min enda stressfaktor är tiden. Och det är en helt annan typ av stress.
Jag är inte så förberedd inför imorgon som jag borde vara, men samtidigt är det så långt innan riktiga disputationen att det inte kan ses som generalrepetition på det sättet. Själva grejen är ju att få reda på arbetets svagheter. Så förmodligen kommer jag att känna mig rätt knäckt imorgon eftermiddag, men det är typ meningen. Påminn mig gärna om det då...
Och visst är det OK att äta lite godis för att få upp blodsockret, när man har jobbat flera timmar flera kvällar i rad? Även om det är en mjölkchokladsnögubbe som barnen fick i julklapp...? Som barnen har glömt bort att de har fått..? För övrigt vill jag påstå att Marabous mjölkchoklad är grymt överreklamerad jämfört med den här gubben. Lindt.
lördag 12 januari 2008
Jobblördag
Tiden springer, men what's new.. Har tillbringat några timmar på jobbet idag, för att få ihop någon sorts powerpoint-presentation till fördisputationen på onsdag. Först var jag stressad och snurrig någon timme, innan jag kunde formulera vad det egentligen är jag vill säga, och hur. Tycker att tiden bara springer iväg, och jag är bara ineffektiv och bläddrar bland olika anteckningar och fattar inte hur jag ska hinna... Sedan, när jag har kommit fram till hur jag vill ha det, vilket tog en bra stund, känns det mycket lättare. Fortfarande massor att göra, men nu vet jag åtminstone VAD jag ska göra. Blev inte klar, men presentationen är påbörjad, och jag vet vad den ska innehålla. Packade med mig vad jag tror att jag behöver på ett USB-minne, och hoppas att jag ska kunna sitta hemma och jobba en stund med det imorgon. För sitta HELA helgen på kontoret, nej där är jag inte än. Inte förrän i... februari.. oj, det är snart. Stackars familjen. Tur att det är tillfälligt. Väldig tur.
torsdag 10 januari 2008
När barnen sover...
Jag lagar ibland mat på kvällarna för att frysa in. Underlättar för rare maken som fixar middag varje kväll, och gör att jag får släppa loss mina matlagningslustar i köket istället för att vänta till typ efter april, då det lär bli min tur att hämta på dagis och ställa fram mat på bordet. Ikväll har jag lagat chili con carne. Inte en sån där långkoksvariant på högrev och 18 sorters chili, utan en vanlig familjevariant på köttfärs. Dock ovanligt god, därför får ni receptet! Vid närmare eftertanke kan man nog skippa chilipulvret, eftersom det innehåller typ chili, spiskummin och oregano, som jag ju ändå har tillsatt mer av sedan, men jag greppade chilipulvret först i hyllan, och ville sedan förstärka spiskumminsmaken. Var inte orolig om du provsmakar och tycker att det smakar för mycket spiskummin, det balanseras och blir urgott när citronen kommer i. Syns det förresten att jag har ätit typ halva skålen när jag lyckades släppa skålen och greppa kameran istället? Hade egentligen tänkt frysa in den där portionen också...
Chili con carne
(3 middagar för en 2-barnsfamilj, samt en - hm - smakportion till fotografen ;-)
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
olja att steka i
800 g nötfärs
1/2 msk chilipulver
1/2 msk spiskummin
1/2 msk oregano
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl rödvinsvinäger
2 tetror krossade tomater
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
något med chilidrag, jag tog ett par msk av en superstark chilisås
1 burk kidneybönor
saften av 1 pressad citron
Hacka lök och vitlök, bryn i oljan med köttfärsen. Tillsätt kryddor och tomatpure, låt det bryna någon minut. Häll sedan i vinäger och tomatkross, samt salt, peppar och chilisås. Puttra på svag värme 30-40 minuter. Tillsätt sedan avrunna och sköljda bönor, samt citronsaft. Låt allt bli varmt. Servera med ris eller bröd.
Chili con carne
(3 middagar för en 2-barnsfamilj, samt en - hm - smakportion till fotografen ;-)
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
olja att steka i
800 g nötfärs
1/2 msk chilipulver
1/2 msk spiskummin
1/2 msk oregano
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl rödvinsvinäger
2 tetror krossade tomater
1 tsk salt
1 tsk svartpeppar
något med chilidrag, jag tog ett par msk av en superstark chilisås
1 burk kidneybönor
saften av 1 pressad citron
Hacka lök och vitlök, bryn i oljan med köttfärsen. Tillsätt kryddor och tomatpure, låt det bryna någon minut. Häll sedan i vinäger och tomatkross, samt salt, peppar och chilisås. Puttra på svag värme 30-40 minuter. Tillsätt sedan avrunna och sköljda bönor, samt citronsaft. Låt allt bli varmt. Servera med ris eller bröd.
Gaah!
Ååååh, vad tiden går fort den här veckan då.. Har inte hunnit klart med art 2 idag, lär väl ta en halvdag till. Och hoppsan, så var vi närmare fördisputationen. Jobba i helgen alltså. Kul. Hur jobbar man fort?
onsdag 9 januari 2008
Funderingar kring min snara framtid
Hm... snurrar mycket i huvet just nu. Mycket jobb, men annat också. Idag har jag varit och träffat handledare C. Han är bra. Riktigt bra. Och så är han skojigt lik Pettson (Findus kompis). Han hade väldigt vettiga synpunkter på art 2-manuset. Men inte krångligare än att de ska gå att fixa till imorgon. Jag har väldigt mycket att läsa in för att kunna skriva en vettig avhandling, men framför allt för att kunna göra ett bra intryck under diskussionen på disputationen. Tråkigt nog är inte "läsa in" min starka sida. Om jag kunde vara så där påläst som jag vill vara, så skulle jag inte bara imponera på församlingen, men också förbluffa mina handledare. Båda dessa vore kul. C antyder på sätt och vis tydligast att jag inte är tillräckligt insatt, även om han förstås inte säger det rakt ut. Det vore kul att kunna imponera på honom, sent omsider. Sedan vore det förstås kul att kunna imponera på A också, men det är mer för min egen skull än för hans.
Nu är det bara en vecka kvar till fördisputationen. Presentationen jag ska göra då kommer att likna den vid disputationen, men lite mer komprimerad. Diskussionen/opponeringen kommer nog att gå rätt skit, för jag har inte så mycket tid att förbereda mig förutom för min egen presentation. Fast det är ju lite meningen med själva grejen, att man på ett tidigt stadium får upp ögonen för svagheterna i arbetet, och får hintar om i vilka riktningar en diskussion skulle kunna dra iväg. Shit. Sen ska hela kappan skrivas på en dryg månad, om den ska hinna språkgranskas och korrekturläsas innan tänkt tryckdatum som är 3 mars. Hejaheja. Förmodligen är jag dumoptimistisk som inte har släppt tanken på att vara out of office v. 8. Jag kallar det inte semester, för jag kommer att ha med mig en dator och kommunicera med språkgranskaren, som ju faktiskt bör ha fått texten tills dess. Men något litet utförsåk skulle vara trevligt. Förmodligen är jag inte klok.
Sedan, när avhandlingen är tryckt, har jag en månad på mig att förbereda mig på mitt bländande performance. Tänk om man kunde blända, bara lite... Troligt scenario är väl att jag gör en bländande presentation, för att sedan mosas grundligt av opponent och betygsnämnd.
Det här borde vara ett avstamp för min fortsatta karriär. Jag borde tycka att mitt ämne är jättespännande, och även om jag blir lite trött på det just nu, så är det ändå detta jag borde vilja ägna mig åt sedan. Eller? För det är ju inte så, och när jag tycker att jobbet är skittrist så tänker jag på hur mycket roligare det vore om jag brann för ämnesområdet. Min mentala målbild just nu har ju inte ett dugg med min faktiska kunskapsinhämtning, eller mitt bidrag till vetenskapen att göra, utan föreställer mig själv, utmattad men nöjd efter disputationen, när jag får reda på att jag har blivit godkänd. Och att jag då kan känna att prestationen är min egen, och något att vara stolt över. Men sedan då? Ibland kan jag vila i tanken att det är inte vad jag jobbar med direkt efter disputationen som avgör vad jag kommer att göra resten av livet. Men det skulle ju ändå vara så otroligt skönt att ha ett mål, en tanke om vad jag skulle vilja göra. Nyttoperspektivet återkommer ofta, jag vill göra nytta. Det kan man göra som forskare också, mycket mer än vad jag har gjort hittills, men det tar sån himla tid. Skulle jag göra ett nytt val av grundutbildning, så skulle jag nog tänka mera i riktning mot hur jag genom mitt arbete skulle kunna göra en insats, än rent egoistiskt, som jag faktiskt gjorde. Jag valde en utbildning för att jag tyckte att den verkade intressant, utan att faktiskt veta vad jag skulle kunna jobba med. Det blev ju inte riktigt som jag trodde.
Sedan har jag ju varit inne på att starta eget förut, butik typ. Då gör man ju inte nytta direkt. Ändå är det en lockande tanke. Frågan är ju om man som disputerad "får" göra något sådant. Det skulle ju snackas. Jag har kommit fram till att man får. Dessutom kan man göra nytta på andra sätt än genom jobbet. Ideellt arbete tex. Politik kanske. Funderar på det ibland. Snacka om att behöva kunna läsa in...
Nu ska jag ta tag i en tjock gul bok och förbereda ett litteraturseminarium i en kurs jag går. Läsa och kolla på grammisgala samtidigt. Lagom lyckat förmodligen.
Nu är det bara en vecka kvar till fördisputationen. Presentationen jag ska göra då kommer att likna den vid disputationen, men lite mer komprimerad. Diskussionen/opponeringen kommer nog att gå rätt skit, för jag har inte så mycket tid att förbereda mig förutom för min egen presentation. Fast det är ju lite meningen med själva grejen, att man på ett tidigt stadium får upp ögonen för svagheterna i arbetet, och får hintar om i vilka riktningar en diskussion skulle kunna dra iväg. Shit. Sen ska hela kappan skrivas på en dryg månad, om den ska hinna språkgranskas och korrekturläsas innan tänkt tryckdatum som är 3 mars. Hejaheja. Förmodligen är jag dumoptimistisk som inte har släppt tanken på att vara out of office v. 8. Jag kallar det inte semester, för jag kommer att ha med mig en dator och kommunicera med språkgranskaren, som ju faktiskt bör ha fått texten tills dess. Men något litet utförsåk skulle vara trevligt. Förmodligen är jag inte klok.
Sedan, när avhandlingen är tryckt, har jag en månad på mig att förbereda mig på mitt bländande performance. Tänk om man kunde blända, bara lite... Troligt scenario är väl att jag gör en bländande presentation, för att sedan mosas grundligt av opponent och betygsnämnd.
Det här borde vara ett avstamp för min fortsatta karriär. Jag borde tycka att mitt ämne är jättespännande, och även om jag blir lite trött på det just nu, så är det ändå detta jag borde vilja ägna mig åt sedan. Eller? För det är ju inte så, och när jag tycker att jobbet är skittrist så tänker jag på hur mycket roligare det vore om jag brann för ämnesområdet. Min mentala målbild just nu har ju inte ett dugg med min faktiska kunskapsinhämtning, eller mitt bidrag till vetenskapen att göra, utan föreställer mig själv, utmattad men nöjd efter disputationen, när jag får reda på att jag har blivit godkänd. Och att jag då kan känna att prestationen är min egen, och något att vara stolt över. Men sedan då? Ibland kan jag vila i tanken att det är inte vad jag jobbar med direkt efter disputationen som avgör vad jag kommer att göra resten av livet. Men det skulle ju ändå vara så otroligt skönt att ha ett mål, en tanke om vad jag skulle vilja göra. Nyttoperspektivet återkommer ofta, jag vill göra nytta. Det kan man göra som forskare också, mycket mer än vad jag har gjort hittills, men det tar sån himla tid. Skulle jag göra ett nytt val av grundutbildning, så skulle jag nog tänka mera i riktning mot hur jag genom mitt arbete skulle kunna göra en insats, än rent egoistiskt, som jag faktiskt gjorde. Jag valde en utbildning för att jag tyckte att den verkade intressant, utan att faktiskt veta vad jag skulle kunna jobba med. Det blev ju inte riktigt som jag trodde.
Sedan har jag ju varit inne på att starta eget förut, butik typ. Då gör man ju inte nytta direkt. Ändå är det en lockande tanke. Frågan är ju om man som disputerad "får" göra något sådant. Det skulle ju snackas. Jag har kommit fram till att man får. Dessutom kan man göra nytta på andra sätt än genom jobbet. Ideellt arbete tex. Politik kanske. Funderar på det ibland. Snacka om att behöva kunna läsa in...
Nu ska jag ta tag i en tjock gul bok och förbereda ett litteraturseminarium i en kurs jag går. Läsa och kolla på grammisgala samtidigt. Lagom lyckat förmodligen.
tisdag 8 januari 2008
Jobbar sent och dricker te
Text på lilla pappersflärpen i andra ändan av snöret till Yogi-tepåsen:
"If you cannot see God in all, you cannot see God at all."
Eh, nähä, OK. Men teet är väldigt gott i allafall. Sweet Chili. Väldigt gott, och ekologiskt. Dofta på den här innehållsförteckningen: lakritsrot, kakaoskal, grönmynta, fänkål, anis, ingefära, pepparmynta, brännässla, chilipeppar, kanel, kardemumma, kryddnejlika, svartpeppar.
"If you cannot see God in all, you cannot see God at all."
Eh, nähä, OK. Men teet är väldigt gott i allafall. Sweet Chili. Väldigt gott, och ekologiskt. Dofta på den här innehållsförteckningen: lakritsrot, kakaoskal, grönmynta, fänkål, anis, ingefära, pepparmynta, brännässla, chilipeppar, kanel, kardemumma, kryddnejlika, svartpeppar.
måndag 7 januari 2008
Nya tag
Jag är på gång igen nu. Har förmodligen ännu inte insett hur mycket arbete jag egentligen har framför mig, men den enskilt viktigaste faktorn för att jag ska kunna genomföra det här, är faktiskt att jag har lust att göra det. Att jag vill, och tror att jag ska klara det. Är nog där nu. Igen.
Imorgon är det möte med B, D och G. Ska träffa C på onsdag och diskutera hans kommentarer till art 2. Har fått kommentarer från A och B, men det var inga stora grejer alls. Den tillfrågade opponenten till disputationen har tackat ja till att ställa upp. Förhandsgranskare är också fixad. A åker på onsdag. Saker faller på plats.
Imorgon är det möte med B, D och G. Ska träffa C på onsdag och diskutera hans kommentarer till art 2. Har fått kommentarer från A och B, men det var inga stora grejer alls. Den tillfrågade opponenten till disputationen har tackat ja till att ställa upp. Förhandsgranskare är också fixad. A åker på onsdag. Saker faller på plats.
torsdag 3 januari 2008
Frustrerad. Förbannad.
Igår ringde B och sa att A var på jobbet och gärna ville träffa mig, eftersom det var sista gången han var där innan han åker till Afrika. Fine, klart jag åkte dit. Har ju tyckt att han har ändrat stil lite före jul, men nu var det som förut igen. Jag vet inte hur det går till, men han lyckas få mig att känna mig helt oplanerad och oförberedd. Det sista jag gjorde innan jul var att skriva klart art 2 för att den ska kunna skickas in så fort som möjligt. Det har varit klart sedan länge till vilken journal den ska, ändå frågar han vart jag tycker att vi ska skicka den? Före jul hade vi också ett möte om kappan med alla medförfattare och handledare - A också - och nu frågade han mig hur långt jag har kommit på kappan, vilken inriktning jag har tänkt att den ska ha, etc. Som om han inte har varit med på mötet? Vi diskuterade ju innehållet då? Och hur långt jag har kommit - hallå, jag har skrivit klart 2:an, när skulle jag ha skrivit på kappan? Jag ska ha fördisputation den 16 januari, innan dess ska jag förbereda den presentationen och dessutom ha litteraturseminarium på en kurs. Jag ÄR väl förberedd om hur kappan ska skrivas, ändå hamnar jag i försvarsposition eftersom jag inte har gjort just det som han tänker på just nu. Superirriterande! Sedan blandar han ihop datum, och har fortfarande inte klart för sig vad förhandsgranskningen innebär och vem som ska göra det, och det kvittar iofs eftersom han inte har med saken att göra längre, men det fattar han ju inte heller. Och håller på att tjata om art 3 och 4, som är inskickade men som jag inte har fått besked om. MEN ÅK TILL AFRIKA NU DÅ, DU HAR INTE MED DET HÄR ATT GÖRA LÄNGRE!!!
Dessutom har han mage att sitta och berätta för mig att det är viktigt att jag jobbar mycket nu, att det här kommer att kräva en stor arbetsinsats. Det Är Viktigt... Jag ångrar att jag inte sa ifrån där och då, men jag blev ju egentligen inte riktigt irriterad förrän jag hade kommit ut därifrån. Återigen tar han ifrån mig all entusiasm som jag faktiskt har byggt upp, för första gången på dessa 7,5 år som jag har varit doktorand. Min vilja att visa att det här ska jag jävlarimig fixa. Han får mig att känna att jag inte alls har läget under kontroll, att jag inte förstår vad som krävs. Jag hade hoppats på ett bra sista möte, att få känna att jag hade hans förtroende, eller åtminstone mitt eget. Istället gick jag därifrån med samma känsla som efter vilket handledarmöte som helst för några år sedan. Hela eftermiddagen och kvällen var jag irriterad, hade tänkt skriva om det här igår, men jag var för förbannad. Sedan låg jag sömnlös i flera timmar, vilket jag nästan aldrig gör annars. Så jäkla arg på hans sätt att vara handledare.
Jag måste ladda om nu. För han ska naturligtvis inte få förstöra det här. Jag ska disputera, och jag ska hitta känslan av att se fram emot det igen.
Dessutom har han mage att sitta och berätta för mig att det är viktigt att jag jobbar mycket nu, att det här kommer att kräva en stor arbetsinsats. Det Är Viktigt... Jag ångrar att jag inte sa ifrån där och då, men jag blev ju egentligen inte riktigt irriterad förrän jag hade kommit ut därifrån. Återigen tar han ifrån mig all entusiasm som jag faktiskt har byggt upp, för första gången på dessa 7,5 år som jag har varit doktorand. Min vilja att visa att det här ska jag jävlarimig fixa. Han får mig att känna att jag inte alls har läget under kontroll, att jag inte förstår vad som krävs. Jag hade hoppats på ett bra sista möte, att få känna att jag hade hans förtroende, eller åtminstone mitt eget. Istället gick jag därifrån med samma känsla som efter vilket handledarmöte som helst för några år sedan. Hela eftermiddagen och kvällen var jag irriterad, hade tänkt skriva om det här igår, men jag var för förbannad. Sedan låg jag sömnlös i flera timmar, vilket jag nästan aldrig gör annars. Så jäkla arg på hans sätt att vara handledare.
Jag måste ladda om nu. För han ska naturligtvis inte få förstöra det här. Jag ska disputera, och jag ska hitta känslan av att se fram emot det igen.
tisdag 1 januari 2008
Gott nytt!
Hey! 2008! Året då jag ska bli doktor! Och skaffa ett riktigt jobb! Jag gillar redan 2008.
Året inleddes med en matupptäckt, nämligen vad man egentligen ska göra med julskinkan. Nej, det kommer inga tips på pastasåser och omeletter på skinkresterna, sådana publiceras ju överallt redan före jul nu för tiden. Nej, det här är upptäckten av vad man egentligen ska göra med den färska, lättrimmade skinkan, och varför inte nu, när den säljs för 39 kr/kg?! Julskinkan är ju ett sådant där julbordsmåste, och visst, det är gott, men ärligt talat inte fantastiskt. Ofta lite torr, och griljeringen är ju egentligen inte särskilt god utom när skinkan just kommer ur ugnen.
Här hittar man däremot ett guldtips på skinkkok - från Nigella via Isobel. Jag testade ikväll, urgott! Vi åt kokt potatis, senapssås, och ciderbräserade kålrotstärningar till. Bra och billig start på det nya matåret!
Året inleddes med en matupptäckt, nämligen vad man egentligen ska göra med julskinkan. Nej, det kommer inga tips på pastasåser och omeletter på skinkresterna, sådana publiceras ju överallt redan före jul nu för tiden. Nej, det här är upptäckten av vad man egentligen ska göra med den färska, lättrimmade skinkan, och varför inte nu, när den säljs för 39 kr/kg?! Julskinkan är ju ett sådant där julbordsmåste, och visst, det är gott, men ärligt talat inte fantastiskt. Ofta lite torr, och griljeringen är ju egentligen inte särskilt god utom när skinkan just kommer ur ugnen.
Här hittar man däremot ett guldtips på skinkkok - från Nigella via Isobel. Jag testade ikväll, urgott! Vi åt kokt potatis, senapssås, och ciderbräserade kålrotstärningar till. Bra och billig start på det nya matåret!
måndag 31 december 2007
Gott slut!
Bloggar live från nyårsgalan... eller OK, det är bara jag och familjen, väldigt mysigt. Lillkillen har just somnat, storkillen vill vara uppe till 12-slaget. Vi får väl se.. Nyårsmenyn såg ut som följer:
Kombinerad förrätt och huvudrätt till barnen: honungsmelonkupol med prinskorv, physalis, fetaost, oliver, gula och röda tomater, samt limeyoghurt och ketchup att dippa i. Betyg: mycket uppskattat, särskilt igelkottsformatet.
Vuxenförrätt: färska fikon, serranoskinka och oliver på rucolabädd, överringlat med balsamicoreduktion. Betyg: Roligare fikon har man smakat, men skinkan var super, och oliverna mycket smakrika.
Vuxenvarmrätt: Kallrökt lax med potatisgratäng och stenbitsrom. Betyg: Med tanke på den blygsamma arbetsinsatsen tycker jag att det här blev fantastiskt bra. Lite okonventionellt med potatisgratäng till lax kanske, men kombinerar man två goda saker blir det oftast inte helt fel. Stenbitsrommen var toppen till gratängen, känner nästan att jag upptäckt något här. Gratängens storhet kan möjligtvis ha med osten att göra, Allerum XO. Yummy...
Dessert: Saffranspannkaka med vispgrädde och salmbärssylt. Betyg: Inte dumt alls. Salmbärssylten köpte jag i somras på Gotland och tyckte att det var dags att den kom till användning. Har aldrig lagat saffranspannkaka tidigare, men som ingift halvgotlänning skulle det ju ske förr eller senare. Det kommer att ske igen. Barnen var inte övertygade, men det kan bero på att de redan var halvvägs nere i chipsskålen.
Hoppas ni har eller har haft en kul kväll!
Kombinerad förrätt och huvudrätt till barnen: honungsmelonkupol med prinskorv, physalis, fetaost, oliver, gula och röda tomater, samt limeyoghurt och ketchup att dippa i. Betyg: mycket uppskattat, särskilt igelkottsformatet.
Vuxenförrätt: färska fikon, serranoskinka och oliver på rucolabädd, överringlat med balsamicoreduktion. Betyg: Roligare fikon har man smakat, men skinkan var super, och oliverna mycket smakrika.
Vuxenvarmrätt: Kallrökt lax med potatisgratäng och stenbitsrom. Betyg: Med tanke på den blygsamma arbetsinsatsen tycker jag att det här blev fantastiskt bra. Lite okonventionellt med potatisgratäng till lax kanske, men kombinerar man två goda saker blir det oftast inte helt fel. Stenbitsrommen var toppen till gratängen, känner nästan att jag upptäckt något här. Gratängens storhet kan möjligtvis ha med osten att göra, Allerum XO. Yummy...
Dessert: Saffranspannkaka med vispgrädde och salmbärssylt. Betyg: Inte dumt alls. Salmbärssylten köpte jag i somras på Gotland och tyckte att det var dags att den kom till användning. Har aldrig lagat saffranspannkaka tidigare, men som ingift halvgotlänning skulle det ju ske förr eller senare. Det kommer att ske igen. Barnen var inte övertygade, men det kan bero på att de redan var halvvägs nere i chipsskålen.
Hoppas ni har eller har haft en kul kväll!
Ensamma hemma
De här små raringarna har firat jul i kylskåpet. Ungefär 70 mil därifrån firade jag och familjen jul. Hoppsan. Men man ska ju ha nyårsgodisar också?
fredag 21 december 2007
Julen är här!
2:an är klar! Eller det finns åtminstone ett komplett första utkast, och det befinner sig sedan typ fem minuter i medförfattarnas inkorgar. Puh! Nu är det JUL!
Var är snön?
Var är snön?
torsdag 20 december 2007
Köttbullar och andra bullar
Jag är såååå trött. Det tar tydligen på krafterna att jobba flera sena kvällar i veckan. Bara 3,5 månad kvar... Fast det kommer i allafall att bli ljusare nu. Ute alltså. Och kvällarna är min absolut effektivaste tid på dygnet, så det är lika bra att jobba då.
Igår gjorde jag 182 köttbullar. 165 av dem får åka med till svärföräldrarna och fira jul. Skumt förresten, jag kan svära på att det bara gick åt typ sju till provsmakning. Får väl skylla på felräkning. Eller katten. Ett köttbullstips kan ni få förresten - ibland står det i recept att man ska bryna köttbullarna i stekpanna och låta dem gå klart i ugnen. Gör tvärtom istället. Kör köttbullarna i ugnen från början, 250 grader i 10 min, men skippa det där med att vända dem några gånger under tiden, det är jättemeckigt. Bullarna får trist färg, men det fixar man med några varv i stekpannan innan de serveras. Det här har jag kommit på själv, men det är fullt möjligt att jag inte är den enda som har gjort det...
Funderar på att gegga ihop lite julgodisar också, synd bara att jag är så trööött. Men har man nu införskaffat trevliga ingredienser såsom ekologisk mörk choklad, hela fina valnötskärnor, gula russin, mandelmassa och mörk rom, så vore det ju synd att inte sammanföra dem ;-)
Igår gjorde jag 182 köttbullar. 165 av dem får åka med till svärföräldrarna och fira jul. Skumt förresten, jag kan svära på att det bara gick åt typ sju till provsmakning. Får väl skylla på felräkning. Eller katten. Ett köttbullstips kan ni få förresten - ibland står det i recept att man ska bryna köttbullarna i stekpanna och låta dem gå klart i ugnen. Gör tvärtom istället. Kör köttbullarna i ugnen från början, 250 grader i 10 min, men skippa det där med att vända dem några gånger under tiden, det är jättemeckigt. Bullarna får trist färg, men det fixar man med några varv i stekpannan innan de serveras. Det här har jag kommit på själv, men det är fullt möjligt att jag inte är den enda som har gjort det...
Funderar på att gegga ihop lite julgodisar också, synd bara att jag är så trööött. Men har man nu införskaffat trevliga ingredienser såsom ekologisk mörk choklad, hela fina valnötskärnor, gula russin, mandelmassa och mörk rom, så vore det ju synd att inte sammanföra dem ;-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
